Egentid eller Egotid?

Det finns otaliga artiklar och blogginlägg där författarna förfasar sig över hemska kvinnor, eller rättare sagt hemska mammor som jag. Såna mammor som säger sig behöva och faktiskt också ser till att få egentid. Detta lilla ord som i deras ögon tydligen är ett skällsord som egentligen betyder EGOtid.

Vi som tycker att vi behöver lite egentid då och då är nämligen endast totalt egoistiska och bryr oss bara om våra egna behov och struntar i våra barns behov. Visst finns det säkert fall där det här stämmer men för min egen del kan jag bara säga att det är bullshit!

Men visst, om det faktum att jag tycker det har varit jätteskönt att ha en eftermiddag och kväll för mig själv idag gör mig till en egoist så kalla mig det då. Om det är egoistiskt att gå på massage, att njuta av att en kväll få sitta i lugn och ro i soffan, läsa tidningen, kolla på vilka TV-program man känner för, få käka lite godis och bär utan att behöva smussla eller vänta till efter lillkillens läggdags, och kunna sitta vid datorn så här, utan att behöva prata med någon eller ta hänsyn till någon: Ja då är jag egoistisk.

Att jag var trött och lättirriterad igår kväll och bara ville vara ifred medan jag redan nu känner mig mer avslappnad och ser fram emot att få träffa mina karlar imorgon - det försvarar ju inte mitt beteende eller hur? Egentid är EGOtid. Punkt.

Att jag sen dessutom idag bokat biljett till ännu en fotbollsmatch till mig själv - ja, där spårar det ju ur fullkomligt eller hur? Att det får mig att må bra? Phh, who cares? Vem har sagt att jag ska må bra, jag är ju mamma, då ska jag inte fokusera på mig.

Skärpning Åsa, verkligen, skärpning!