fredag 13 april 2012

Hej vad det går!

De första dagarna tog han bara ett par små försiktiga "steg" framåt i taget men nu, efter en vecka, är det full fart på krypningen! Igår fick han kläm på hur man skulle krypa på det hala golvet (varför stanna på lekmattan när man kan ta sig ut i världen liksom). Tidigare har han sett ut som om han stått på en träningsmaskin på ett gym, benen har flyttat sig fram och tillbaks men han stor kvar på samma punkt. Men nu har han koll på hur han ska göra och när han var utan byxor ett tag igår kväll gick det undan värre!

Nu skulle man ju kunna inbilla sig att den lille mannen skulle vara nöjd med att krypa runt och upptäcka världen. Men icke! Ett tag nu har han roat sig med att resa sig upp med mig eller Henry som stöd. Jag hade räknat med att han skulle börja testa att använda möblerna när han nu kan ta sig runt men, mycket vill ha mer. oskar inbillar sig nu att han kan resa sig direkt från krypande, själv, utan stöd. Han står på alla fyra och sträcker sen på benen och pressar allt vad han kan för att komma upp. Har man tur ger han bara upp efter ett tag, har man otur så får han syn på en leksak och glömmer vad han håller på med och drattar i golvet... Glad är han fortfarande för det mesta, även om han nu är kapabel att mer och mer visa vad han vill och när han är missnöjd över något. Men när det handlar om babysim, då är han bara glad just nu! De senaste gångerna har han börjat skratta och plaska så fort han kommit i vattnet. Han har så kul och den här gången så var han helt galen i att dyka. Jag fick hålla emot för att han inte skulle kasta sig i från kanten och han tryckte själv iväg sig från simlärararen när hon skulle "doppa" i honom på ett dyk. Klappa händerna är verkligen jättekul och nu verkar han (ibland i alla fall) förstå ordet klappa och han härmar gärna när man själv klappar. Vinkar gör han också men har ingen som helst koll på när man ska göra det. De senaste dagarna har han "pratat" massor, dock inget som ens liknar mamma ännu. :-( Ikväll är han redo att se MFF igen. Jag har inte skrivit något om senaste matchen... Dels av tidsbrist men också för att den matchen tog musten ur mig, den lilla must som finns i den här sömnbristkroppen. Ska man sammafatta 5-0 förlust mot Häcken med att ALLT gick fel. Så mycket misstag som man gjorde i den matchen gör man normalt sett inte på ett helt gäng matcher sammantaget. Ikväll är det dags igen och det känns lite jobbigt att det kommer en "måste"-match så här tidigt. Måste säger jag, inte för att det skulle vara omöjligt att klättra till toppen av tabellen även med poängtapp idag. Men "måste" för att det nog inte finns tålamod med ett misslyckande till på raken. Det skulle bli oerhört tufft för MFF vid oavgjort eller ännu värre vid en förlust, både vad gäller media och respons från supportrar. Så ikväll klappar jag och Oskar extra mycket i händerna för våra himmelsblå!

fredag 6 april 2012

En milstolpe!

Han har kämpat länge och väl vår lille prins men inte riktigt klurat ut tricket. Men igår så klickade det plötsligt till. Mitt när jag satt i telefon med Anna så gick han upp på alla fyra, stod och gungade lite som han gjort så länge, men så plötsligt lyfte han benet lite uppåt och så: Kröp han!! Inga längre utflykter än så länge, bara ett par försiktiga "steg" framåt i taget. Men ändå. Det kändes jättestort och jag skrek stackars Anna rakt i örat. Oskar stirrade på mig och undrade nog vad jag höll på med, men sen satte han sig upp och såg jätteglad ut.
Vår store lille gosse!

måndag 2 april 2012

Oskars hälsning till MFF

Hejsan MFF-spelare!
Äntligen ska ni börja spela matcher igen, jag och mamma har längtat. Idag har vi suttit tillsammans i soffan och laddat och jag har klätt mig extra fin. Jag har varit och kollat när ni tränade en gång. Då fick mamma lite skäll av några farbröder som också var där och tittade. Jag hade på mig min fina giraffmössa men den är ju gul. Både mamma och jag vet ju egentligen att man inte ska ha gult när man är MFF:are men jag hittade ingen himmelsblå giraff. Nu har vi bättrat oss som ni ser på bilderna och jag har på mig en mössa jag fått av min morfar.
Jag såg lite matcher förra säsongen men då var jag ju så liten att jag mest sov, då kunde jag inte heja så mycket på er. Alla MFF-sånger och hymnen började jag lära mig redan när jag låg i magen. Nu, lagom till premiären, så har jag lärt mig att klappa alldeles själv! Det tycker jag är jätteroligt så jag ska klappa mycket idag!
Jag har ett litet önskemål bara. Det där med sömn är fortfarande lite kinkigt, jag är ju bara 9 månader gammal. Oftast äter jag min kvällsgröt och går och lägger mig redan vid 20-tiden. Så jag tänkte fråga om ni kan försöka se till att avgöra redan i första halvlek? Så blir det inte så jobbigt att missa andra halvlek.
Forza Malmö hälsar Oskar (översatt från babyspråk av mamma Åsa)

söndag 1 april 2012

Kort och gott om 9 månader

Nio månader gammal och nu har Oskar alltså funnits hos oss lika länge som han växte i magen. Nu är man stor kille som kan klappa händer riktigt. Han reser sig upp om man ger honom sina armar som stöd och sätter man sig mittemot honom så vill han bara göra det om och om igen. Sin 9-månadersdag firade han genom att sätta sig upp första gången från magläge. Det provas nu också flitigt! Han kryper inte riktigt men börjar nu lite smått hasa sig fram, om det ligger något tillräckligt intressant framför honom det vill säga. Ett annat sätt att komma framåt är, tyvärr, att stå på alla fyra och sen kasta sig handlöst framåt... Det gäller verkligen att hålla ögonen på den lille filuren nu. Just nu gnuggas det också massor på tandköttet, en tredje tand kikar fram i nederkäken och det märks att det kliar. Snabb sammanfattning från en trött mamma - första natten utan Oskar resulterade i att jag vaknade 03.15 och inte kunde somna om... Zzzzz