onsdag 28 september 2011

Barnlöshet i fokus

Ofrivillg barnlöshet är inget som det brukar pratas särskilt mycket om, många som håller på med IVF-behandlingar, funderar på adoption etc lider i det tysta och inom politiken hör man det sällan nämnas trots att det finns en hel del att diskutera i ämnet. Men när det nu händer så händer allt på en gång.

För nån månad sedan körde Sydsvenskan en serie om ofrivillig barnlöshet och jag har förstått att det funnits liknande artikelserier i andra tidningar ungefär samtidigt. Så igår startade "Barn till varje pris?" på SVT och om ca en vecka börjar "Drömmen om ett barn" på TV3, båda om samma ämne. Jag tycker det är jättebra! De som lever med detta behöver få veta att det finns många, många andra i samma situation och kanske blir det också lite mindre "tabu" att prata om. Förhoppningsvis tittar också många som inte är drabbade och får lite mer förståelse för dem som är det.

Själv satt jag i soffan med Oskar sovandes i famnen och jag kramade honom lite extra flera gånger när minnena välde upp. Starkaste minnena kom vid sekvensen där en tjej satt och väntade på samtal från sin läkare angående hur hennes ägg klarat befruktningen. Att vänta på ett sådant samtal är ren och skär tortyr, att sedan få beskedet att inga ägg överlevt är något jag önskar att ingen människa skulle behöva uppleva. En tankeställare fick även jag när de intervjuade en man som ville ha barn, men som var ensamstående. Även om man som ensamstående kvinna i Sverige inte får insemineras så finns ju möjligheten ändå om man beger sig utomlands, tex till Danmark. För en man i samma sits är situationen såklart än mer hopplös.

Man fick också se en diskussion mellan en psykolog, ordföranden för föreningen Barnlängtan och en kvinna som inte ville ha barn. Det var ganska intressant och frågan om hur IVF behandlingar ska finansieras kom upp. Det är en stor och svår fråga såklart, det enda jag tycker känns helt självklart är att samma regler ska gälla oavsett var man bor i landet. Fast jag själv längtat efter barn i ca 20 års tid så förstår jag att alla inte känner så och jag tar inte för givet att alla vill. Men jag reagerade på en del saker "den frivilligt barnlösa kvinnan" sa i diskussionen. Hon tyckte inte att behandlingar skulle sponsras för att alla par som gör behandlingarna inte verkligen längtar efter barn utan bara vill ha barn för att det "ska" vara så. Nu kan jag såklart inte tala för alla men jag är tämligen säker på att ingen, eller i alla fall ytterst få, ger sig in i IVF-cirkusen utan att verkligen vilja och längta. Det tär så pass mycket på en, pyskiskt, fysiskt (kvinnan) som par etc så jag har svårt att tro att det är något man orkar med om man inte verkligen brinner för det. Det är svårt nog att orka med även om man gör det.

Jag hoppas som sagt att frågan kommer att diskuteras mer, och även att man utreder möjligheterna till behandling och hur mycket man ska få betalt och när man ska börja stå för det hela själv. Jag funderar mycket på det här till och från och jag ska inte säga att jag vet tvärsäkert vad jag tycker är rätt och fel. Men faktum är ju att Ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom, som man dessutom inte gjort något för att själv orsaka. Då borde man också ha rätt till behandling kan jag tycka. Om man tex kör rattfull, krockar och orsakar sig själv svåra skador är det ingen tvekan om att man ska få behandling gratis. Om man röker som en bortsbindare och som följd får lungcancer ska man självklart inte betala för sin behandling. Om man sysslar med någon idrott med hög skadebenägenhet och gång på gång blir drabbad så är det ingen som förväntar sig att man ska hala upp plånboken. Men om man har dåliga spermier eller trånga äggledare då får du begränsad hjälp. Nej, det går inte att likställa helt och hållet såklart, jag bara spånar och sår lite tankefrön.

Nu ska jag gå ner till mina pojkar och återigen tacka min lyckliga stjärna för att vi har fått Oskar och inte behöver utsätta oss för fler behandlingar eller läsa på mer om adoption!

söndag 25 september 2011

Härlig service!

Vi var på Bottleshop i Danmark idag för att handla inför dopet och till oss själva mm. Det mesta vi handlade var i backar och lådor men vi hade ett par flaskor whisky som vi köpt till min far som vi hade "löst". Precis efter kassan stod det pallar med gamla lådor från golv till tak, hur mycket som helst. Jag tog en sådan för att ställa våra två flaskor i så att de inte skulle gå sönder under transporten hem. Då hojtade killen i kassan till (med risk för felstavad danska): "Nej, vi bruger icke kasser hvis man har mindre än 4 flasker". Så efter att ha handlat för dryga tvåtusen spänn fick vi alltså inte ta en j-a begagnad tomkartong för att vi hade färre än 4 lösa flaskor. Really?!? Visst, inget jätteproblem men den här typen av idiotisk dålig service retar verkligen gallfeber på mig!

Nu blev jag väl extra irriterad för att jag är sinnessjukt trött! Tidigare har amnings-/sömnbristtröttheten inte varit något större problem men i slutet av veckan och i helgen har jag varit så trött att jag hållit på att bli galen. Igår morse satte jag mig upp för att ge Oskar en liten slurk innan han och Henry skulle ut och gå. Men när Henry först gick för att byta blöja orkade jag helt enkelt inte sitta upp utan bara gled ner åt sidan och la mig på hans kudde. Natten innan somnade jag medan Oskar åt. I halvsömnen insåg jag att huvet fallit ner så hakan låg mot bröstkorgen vilket ju är hyfsat obekvämt. Jag tänkte att: "Du måste lyfta huvet, det gör ont", men jag kunde inte göra det, tog ett bra tag innan jag piggnade till. Så även om jag skulle velat skriva lite om fotboll också så hoppar jag över det, behöver en tidig kväll ikväll. Tandläkarbesök på morgonkvisten stundar imorgon.

onsdag 21 september 2011

Dykning och "islossning"

Dyket för Oskar idag gick hur bra som helst! Han såg väldigt förvånad ut när han kom upp till ytan, frustade lite, men blev inte alls ledsen. Det märks att det tog på krafterna, han slocknade innan vi hunnit lämna badet och nu har han sovit som en stock i 3 timmar.

Han somnade alltså ungefär när MFF:s match mot HBK började och missade då Malmös målkavalkad. Härligt att det äntligen lossnade, det har ju varit minst sagt si och så med målgörandet den här säsongen. Inte minst kändes det viktigt att Ranégie och Wilton var bland målgörarna.

Med risk för att vara tjatig måste jag återigen klaga på kommentatorn, denna gången på CSports. Killen led av oral inkontinens alternativt mundiarré och pratade om det mesta utom det som pågick på plan. När han började snacka tennisspelare för att Miljan som just bytts in är Serb höll jag på att flippa ut totalt. Och om man nu ska försöka stila genom att slänga faktia omkring sig kan man i alla fall försöka få det rätt. två gånger pratade han om Jimmy Durmaz bror Sharbel Tuoma som gjort mål i en annan match. Eftersom han inte hörde mina protester från TV-soffan var det lika bra att han blev rättad av Jimmy själv. Sharbel är Jimmys morbror...
När han pratade om Svenska cupen slog det mig - hur i hela friden skulle man löst det om MFF tagit sig vidare även i svenska cupen? Man har ju redan ett orimligt spelschema, hur skulle man ha kunnat klämma in ännu fler matcher? Nu är det ju inget problem eftersom MFF, som vanligt senaste åren, inte alls lyckades i cupen, men ändå...

tisdag 20 september 2011

Det händer grejer...

Idag vände sig Oskar från rygg till mage för första gången! Visserligen hade han lite hjälp på traven, han låg med huvet på den lilla "kudden" som finns i babygymmet men ändå. Denna gången blev han inte alls lika chockad som när han vände sig fran mage till rygg, nu lyfte han bara nöjt på huvudet och la sig och kollade läget.

Han visar nu jättetydligt att han känner igen och känner sig trygg med mig och Henry. När man sitter ansikte mot ansikte med honom skiner han som en sol (tills jag tar fram en kamera och försöker föreviga det) och "pratar" som en riktigt pratkvarn. Han blir jätteglad när man kommer fram till säng eller babysitter och han förstår att han ska få komma upp. Mysigt!

Imorgon är det dags för dyk på babysimmet - det ska bli spännande att se hur han reagerar på det. Nästa vecka är det dags för mätning och vägning på BVC för första gången på en månad. Vi fuskvägde lite häromdan och han ligger och nosar på 7-kilosvallen nu. Längden är svår att bedöma men han har vuxit en hel del vilket märks på kläder och han börjar nu använda en del storlek 62. Mindre spännande är det samma dag är dags för första sprutorna. Stackars liten...


Lite mer ljud i skällan.

Henry och jag har varit väldigt bortskämda med att Oskar varit en väldigt tyst och snäll pojk. Under sina fösta cirkus 10 veckor har han i stort sett bara skrikit när han varit hungrig och när han haft ont i magen. Men sen ett par veckor så är det inte helt enkelt att få den lille killen att sova så här sött.
Han har börjat skrika betydligt mer, främst på kvällen när han är trött men också i vagnen när han är på väg att somna. Den lille godingen vill helt enkelt inte sova. Han kan ligga och ha ögonlock som är på väg att falla ihop, då rycker han till, spänner hela sin starka lilla kropp som en båge och vrålar, vrålar och vrålar lite till.

Missförstå mig inte, han är fortfarande snäll och väldigt lätthanterlig för det mesta. Men man blir så ledsen och frustrerad när han blir så otröstlig och man inte verkar kunna göra nånting för att hjälpa honom. Det finns väl flera teorier om vad det beror på. Han blir mer och mer medveten, tar in mer intryck och blir då lättare övertrött? Han har vuxit mycket på kort tid och kanske har växtvärk? Lite mammasjuk? (Han kommer lättare till ro hos mig på kvällen än hos Henry).

Det är inget större problem, peppar peppar så skriker han inte så här på nätterna och under dagarna är han go, glad, ler och skrattar. Men det blir ju tråkigt för Henry som nästan bara träffar honom ilsken och det kan blir frustrerande för mig att inte få saker gjorda på kvällen heller när han bara vill vara hos mig. Men, vem vet, det kanske går över lika fort som det började. Eller så blir det sju resor värre. :-) Hur som helst så är det inget vi inte kan hantera. Han är fortfarande goast i hela världen!

måndag 12 september 2011

Släkten är värst...

Kunde inte familjen Dahlin nöjt sig med en fotbollsspelande son? Johans bror Erik som i söndags vaktade IFK Göteborgs mål gjorde det alldeles, alldeles för bra för min och andra MFF:ares smak... Typiskt att han skulle göra sitt livs match just när han mötte brorsans lag.

Sen kan man ju tycka att vi borde lyckats sätta dit något mål ändå med alla de chanser vi hade. Vi är långt ifrån effektiva den här säsongen...

Jakten på den "Förbjudna" tummen

Oskar har haft napp redan från andra dygnet, mycket beroende på att han hade ett sånt enormt sugbehov att han höll på att suga sönder mig direkt på BB. Vi gav honom nappen för att jag skulle få någon som helst paus från ammandet, annars hade han nog kunnat ligga vid bröstet dygnet runt. Men tanken är att nappen ska fungera som tröst och inte sitta i dygnet runt.

Något som vi velat undvika däremot är sugande på tummen. Det känns helt enkelt svårare att vänja honom av med när den dagen kommer, svårare att ha koll på. Han har, redan från början, gjort några tappra försök att hitta tummen men har bara lyckats ett par gånger, oftast har hn haft tummen inklämd i den knutna handen. De senaste två veckorna har han börjat suga mer och mer på händerna, han har kört in nästan hela handen i munnen, men fortfarande inte fått kläm på var den där lilla tummen håller hus.

Men så idag när mamma och jag gick med honom i vagnen så gick det upp ett ljus för honom och plötsligt slank tummen in i munnen. Jag plockade ut handen och gav honom nappen. Två sekunder senare slog han ut nappen och lyckades pilla in tummen igen. Så höll vi på ett antal gånger innan jag gav upp för stunden och lät honom sutta lite, vad ska man göra? Än så länge är det på en ganska lugn nivå, han ligger inte med tummen i munnen hela tiden så vi får väl avvakta och se. Blev också påmind om att vi faktiskt fick se honom suga på tummen redan i magen när vi var på 3D ultraljud så han hade ju vanan innan vi kunde påverka honom.

Det går inte att komma ifrån att det ser ganska sött ut eller hur? :-)


lördag 10 september 2011

Liten blir större

Sedan han var ett par veckor gammal har Oskar sovit i den vagga som en gång (år 1908) gjordes till min mormor. Men nu har vår lilleman vuxit så mycket att han inte får plats där längre, när han sträcker på sig slår fötterna i kanten. Dessutom kastar han så mycket med huvet när han ska till att somna så jag är rädd att han ska slå huvet i vaggan. Så inatt blir det premiär för att sova i spjälsängen. Nu inser man verkligen hur mycket som hänt med vår lille plutt sen han kom till världen! Den översta bilden är tagen 7 juli, dvs för nästan precis två månader sedan, den understa är tagen idag. Liten har definitivt blivit större!






tisdag 6 september 2011

Ett skratt förlänger livet

Ja så sägs det ju och idag hörde jag ett skratt som kanske inte förlängde livet men definitivt förgyllde det. Det kom, inte helt ovänta, från Oskar. Vi satt och busade i soffan, jag blåste honom på halsen och istället för det ljud som kanske mest kan liknas vid en nöjt mini-tjut som han brukar få ur sig så kom det ett litet, kort, kluckande skratt. Det mysigaste ljud jag har hört! Då kan man köpa att han i övrigt varit lite smågrinig idag.
Lyckades såklart inte föreviga när det hände så istället blir det en bild som är tagen inför senaste MFF-matchen. På bilden sitter han i knät på Anna som gett honom den fina tröjan han har på sig. Han har också lyckats hitta ett par andra nya ljud som han testade i morse och han lyckades nästan vända sig från rygg till mage trots att han låg på vår säng som egentligen borde vara för mjuk. Duktig kille!

Hur tänkte man där?

Domen efter den avbrutna matchen mellan MFF-DIF är, för att uttrycka det milt, underlig. Man är i den närmaste säkra på att knallskotten som avbröt matchen kom från DIF läktaren. Det kan dock inte bevisas till 100%. För att då inte straffa DIF utan 100%-iga bevis straffar man istället MFF genom att spela om matchen från start, dvs den 1-0 ledning MFF hade då matchen avbröts är puts väck! Än mer "imponerande" är att det krävdes 5 veckors tankearbete för att komma fram till denna lösning. Undrar vad domen blivit om de hade tvingats peta fram den snabbare? Läs ytterligare tankar om beslutet här på Ole Törners blogg på Skånskan.

måndag 5 september 2011

Glad trötter

Idag har Oskar varit en trött kille. Inte så konstigt egentligen, vi har varit iväg både fredag, lördag och söndag och det har blivit en del störd sömn när han lyfts in och ut ur bil tex. Men när han väl varit vaken har han varit världens charmtroll! Han har smajlat och framför allt pratat massor! Känns lite hemskt att inte kunna svara, jag har bara kunnat titta på honom och kramas och klappa och lille gubben kan ju inte förstå varför. Men det är ju övergående. Han är bara goast i världen vår kille! Bilden är inte från idag men får vara med ändå för att det är en sån mysbild. Han njuter verkligen hos sin pappa!



Lite nya bilder

Vet att det finns en del som följer vår lilla familj på avstånd och som gärna vill följa vad som händer med vår lille knoddis. Jag har varit lite dålig på att uppdatera men här kommer lite bilder från senaste tiden. (Har inte haft tid att fixa med bilderna så ni får stå ut med lite röda ögon).


Det är inte alltid kul att byta blöja men ibland kommer han på att det finns en mysig mobil med djur att titta på och då kan han bli så här glad:


Nu när Oskar börjar få en smula mer kontroll över sina rörelser så har han börjat fatta tycke för snuttisen han fick av min fd kollega Jenny. Lägger man den hos honom när han ska sova eller är ledsen så fattar han den ofta i ett fast grepp i handen eller under armen.

Den lystrar förresten till namnet Åke... Henrys idé...


Att vända sig från mage till rygg är inte helt enkelt...

Men tar man i ordentligt så går det till sist!

Det hjälpte inte att Oskar gjort sig så här fin, landslaget förlorade ändå.

Men han ger inte upp, imorgon åker bodyn på igen!

Så här spännande tyckte Oskar att hans första utlandsresa var... Han sov sig igenom i stort sett hela Helsingörsresan, vaknade bara till kort vid slottet men då bara för att han var hungrig, vad annars...


Ingen röst :-(

När jag blir förkyld brukar jag alltid, efter ett par dagar få en jävulsk hosta. Hostandet dygnet runt brukar sedan leda till heshet och har också några gånger fått mig att tappa rösten.

De senste dagarna har jag varit småförkyld med lite ont i halsen, men på kvällen bröt det ut och jag blev totalt igentäppt i näsan, fick feber och frös. Dock ingen hosta. Vid en av amningarna inatt sa jag något till Henry som också vaknat och insåg då att rösten var kass. Har inte sagt många ord sedan dess men nu märkt att rösten är mer eller mindre helt borta. Känns lite läskigt att den försvinner utan att jag hostat, kanske nåt skit som satt sig direkt på stämbanden då. kanske får avvakta en dag och sen ringa farbror doktorn. Eller, ja, Henry får ju ringa antar jag, jag kan ju inte prata med dem. Hur gör man då om man inte har någon annan hemma förresten? Intressant dilemma...

Det är sjukt jobbigt att inte kunna säga ett enda ord. Folk skämtar mycket om det när man pratar om det, men jag tror inte man förstår hur komplicerat och jobbigt det blir att inte kunna säga ett enda knysst. Prova en timme eller två får du se, och då utan fusk, inte ett endaste litet ord! Nu är det sju resor värre än tidigare, känns så hemskt att inte kunna prata med Oskar, inte kunna säga tröstande saker när han blir ledsen, inte kunna svara när han "pratar" osv. Hoppas skiten försvinner fort!

fredag 2 september 2011

Härlig semesterdag!

Äntligen en dag utan regn och där solen till och med kikade fram lite. Vi har varit en tur i Helsingör över några timmar. Det var så himla skönt att bara gå och strosa och mysa utan att ha några tider att passa. Det blev lite pölse och lite glass också för oss vuxna. Oskar verkade måttligt imponerad över att vara utomlands för första gången. Hans bild av Danmark är insidan på vagnen, han sov hela tiden förutom när han vaknade till en gång för att äta och få blöjan bytt. Men vi klagar inte, det innebär att han nu är pigg och glad här på tidig kväll, just nu hör jag honom ligga och "prata" med Henry inne i sovrummet, alldeles nyss låg han på mage och lyfte huvudet högt från sängen. Stark som en oxe är den lille krabaten.

De senaste nätterna har inte varit så roliga, han har lyckats dra på sig sin första förkylning. Han är inte jätteförkyld, men tillräckligt för att han ska vakna av att han snörvlar och hostar. Dessutom låter det så läskigt när han andas att jag knappt sover något alls. Japp, jag är fullt medveten om att jag är hönsmamma!

Ikväll är det landskampsdags, och Oskar har dagen till ära på sig sin body med svenska flaggor för att stötta laget. Hoppas han kan ge lite tur till dem. Vill inte ha läskiga avgöranden i sista minuten som tidigare har skett mot Ungern. Visst gillar jag spännande matcher men något mindre spännande vore att föredra.


I MFF lägret har det ju hänt en del under silly season. Det första nyförvärvet, Miiko Albornoz, har vi redan fått se lite av i ett par inhopp och han verkar definitivt lovande, särskilt med tanke på att inhoppen inte varit på hans "riktiga" plats. Men ännu mer spännande är såklart värvningen av Mathias Ranégie, allsvenskans skytteligaledare. Vi har defintivt varit i behov av att förstärka på forwardfronten och har dessutom gjort pinsamt lite mål så här långt i år. Visst, det finns inga garantier för att han ska lyckas även här men det på förhand känns det som en kanonvärvning. Antar att vi får se mer av honom på torsdag.


Nu kan jag inte hålla mig ifrån mina två hjärtan längre, nya bilder och mer uppdateringar får vänta. Ni får hålla tillgodo med en två veckor gammal Oskar-bild från när vi var i Simrishamn så länge.

torsdag 1 september 2011

Inte sådär vansinnigt smart...

Den som kom på idén att skapa vita bebiskläder som bara tål att tvättas i 40 grader kan a) inte vara specielt begåvad och / eller b) har troligen inga barn själv. Upplysningsvis så kräks och bajsar de små liven en hel del = mycket fläckar = svårt att få rent.

Nu frågar sig kanske vän av ordning varför jag då köpt något så opraktiskt? Det har jag inte, vi har fått kläderna i present och de är hur fina som helst, det är bara lite drygt att behöva köra både fläckborttagning, förtvätt och program för extra smutsiga plagg för att göra dem presentabla igen!