tisdag 28 december 2010

Hopp om mänskligheten

Jag brukar alltid försöka hjälpa folk så gott jag kan, göra små enkla saker för att underlätta tillvaron. Hålla upp dörrar, hjälpa folk som ser ut att vara vilse, hjälpa gamla damer över gatan- såna saker. Ibland kan jag bli trött på att det känns som om man aldrig får något tillbaks. Man håller upp en dörr eller plockar upp något som någon tappat men får inte ens ett "tack". Man är vänlig hela dagarna på jobbet och gör sitt yttersta för att folk ska få hjälp men när man själv möter folk i serviceyrken får man snäsningar och suckar.

Men igår fick jag upp hoppet igen! Jag kom från en trevlig middag med vänner och kom i sista sekunden med ett tåg, hade jag missat det hade det varit en hel timme till nästa. I och med att jag brukar ha månadskort så är jag van att bara kunna hoppa på tåget direkt och det gjorde jag igår med. När dörrarna stängdes insåg jag att jag gjort en dundertabbe - just nu har jag inget månadskort - alltså hade jag ingen biljett! Såg framför mig en dyr resa, antingen med straffavgift eller med extraavgift för köp på tåget.

Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och letade upp kontrollanten. Jag förklarade min situation och frågade om jag kunde köpa en biljett av honom. "Inga problem",sa han och jag började lättad ta fram plånboken för att plocka upp mitt kort. Då såg jag att han hade den "gammeldags" typen av biljett, dvs handskrivna - på många av tågen nu har de biljettmaskiner så att man kan handla med kort. Jag frågade om det bara var kontanter som gällde och det var det, annars fick man betala via inbetalningskort (vilket medför fler avgifter skulle jag gissa). Till saken hör att jag är en person som nästan alltid använder kontanter, gillar inte att handla på kortet i tid och otid. Men just den här gången hade jag såklart nästan inga kontanter kvar eftersom jag betalt kontant på restaurangen...

Frågade vad biljetten skulle kosta samtidigt som jag tömde plånboken på allt som fanns i. Det skulle kosta 60kr och jag lyckades bara skaka fram 58kr... Kontrollanten fortsatte skriva, och jag undrade lite om han inte skulle skriva ett inbetalningskort istället. Då vände sig en kille om och frågade: "Var det 2 spänn du saknade?" och sträckte fram två enkronor. Chockad och glad tackade jag honom och vände mig till kontrollanten som sträckte fram biljetten. Då visade det sig att han skrivit den på 58kr istället för 60 som den egentligen skulle kosta. Två goda gärningar inom en minut, inte illa! Med värme i hjärtat kunde jag alltså ge tillbaks de två kronorna till den vänlige killen och sätta mig och njuta av resan hem!

torsdag 16 december 2010

En dag som kan få gå vääääldigt snabbt...

För den som inte gillar att läsa gnäll kommer här en varning: Läs inte detta!

Jag gillar snö och kyla, har inget emot vintern när det inte slaskar och jäklas. Men varför måste det blåsa 16 m/s samtidigt som det snöar? Inte nog med att det säkert kommer att bli ett helsike att komma till jobbet, jag måste dessutom ut på stan en sväng dessförinnan.

Mitt ansikte gillar inte den här kylan. Just när jag trodde att rosacean lagt sig sanslöst snabbt så börjar det nu blossa upp igen på ena kinden. Jag fick en salva att använda när det konstaterades vad det var för åkomma och de sa att man inte skulle använda andra hudkrämer samtidigt för då kunde det bli värre. Men efter några dagar med svavelkrämen (jag hade hela tiden en svag doft av tändsticka) så la sig visserligen utslagen snabbt, men jag blev snustorr i ansiktet! Det stramade, kliade och huden började flagna av både på hakan, kinderna och pannan. Jag kände att jag var tvungen att göra nåt och köpte en svindyr hudkräm på apoteket - den ska vara anpassad just för rosacea. Igår var jag så lättad för att det såg ut som om huden började återhämta sig men idag så är ena kinden full av röda plitor. Borde ha fattat att det inte skulle gå så lätt m tanke på att det står på salvan att en behandling kan ta månader...

Tror att grinigheten idag mycket beror på trötthet. Kom inte hem förrän strax innan 01 igår pga tågen efter jobb, sen vaknade jag när Henry skulle gå upp 05.30 och kunde inte somna om. Småsnörvlar och hostar. Håller alla tummar och tår att det INTE är Henrys förkylning som smittar av sig... Han har varit dunderförkyld nu ett par dagar - har aldrig sett och hört honom sån... Stackarn. Nu ska jag försöka vila på soffan. Efter att jag "svavlat kinden lite...

tisdag 14 december 2010

Fotbollsnyheter i vintertid

Det känns alltid lite konstigt när MFF:arna går på ledighet. Det kan gå dagar utan att det skrivs om laget i tidningarna, inga matcher att se, inte ens en träning att titta på eller läsa träningsrapporter om. Det blir onekligen lite tomt när man är van vid att så mycket av ens tid kretsar kring MFF.

På Himmelriket försöker vi råda bot på detta så gott det går. Även den senaste tiden har det publicerats i alla fall en text om dagen. Det blir, såklart, tal om tillbaka blickar. En uppgift vi får är att skriva en liten text på temat "Årets". Vad man vill titta tillbaks på från året som gått är upp till en själv. Jag valde att skriva om en spelare som överraskade mig fullkomligt den här säsongen och som har alla förutsättningar att bli en fantastisk spelarei framtiden. Idag blev han dessutom, tillsammans med fyra andra MFF:are, uttagen till vinterlandslaget. Härligt Ivo! Här hittar ni min lilla anspråkslösa text om unge herr Pekalski.

Visst är det kanske, som min bror skriver, lite jobbigt när spelarna är iväg med landslaget under en period då vi ska börja trimma ihop laget. Men jag tycker ändå det helt klart är övervägande tokroligt. För Dahlin, Larsson och Molins som är något närmare en "riktig" landslagsplats än de andra två måste det vara jäkligt taggande inför säsongen. För Jille och Ivo känns det säkert nästan overkligt men sanslöst inspirerande!

torsdag 9 december 2010

Mysteriet löst...

... Troligtvis. Läkare nummer 1 hade samma teori som distriktsköterskan, men var väldigt osäker och kallade därför dit en mer erfaren läkare. De var dock överens och konstaterade att det jag troligtvis lider av är en hudåkomma som heter Rosacea. På ett vis skönt att få en diagnos men ganska deppigt att läsa mer om åkomman... Den är kronisk, dvs har man väl fått den så får man räkna med att den kommer att komma tillbaks och en behandlingsperiod kan vara väldigt lång. Men redan nu har det börjat lägga sig lite så man får hoppas att det inte behöver bli så farligt.

onsdag 8 december 2010

M som i mysterium (eller missfoster?)

Nope - sköterskan var väldigt konfunderad över hur mitt ansikte såg ut (alltså över utslagen inte hur jag ser ut sådär i allmänhet). Hon hade lite teorier kring ett slags exem som kan vara stressutlöst men det passade inte riktigt in med det svullna ögat och med så mycket vitgula plitor. Hon vågade inte sig på att ställa en diagnos, istället blir det ett nytt besök imorgon, då ska en läkare titta på min räliga nuna och se om han/hon kan komma på vad det här beror på och framför allt få det att sluta!

Läkarbesök

Det klagas mycket på vården nuförtiden. I många fall kan det vara berättigat men jag måste säga att vi verkar vara mycket lyckligt lottade här i Eslöv! Visserligen kan det vara lång telefonkö till vår vårdcentral men de är alltid väldigt hjälpsamma, förstående och behöver man komma till sköterska eller läkare så har det aldrig varit några problem att få en tid. Henry har ju haft en hel del problem med både rygg och knä och när han behövt har han alltid fått tid inom ett par timmar.

I morse ringde jag för att fråga kring konstiga utslag jag fått i ansiktet. Jag är rödflammig, svullen på ena ögat, och har något som liknar små, små finnar i mängder på hakan, kring munnen, i pannan och nu börjar de dyka upp på kinderna också. Jag ser, ärligt talat, rätt så hemsk ut och dessutom svider och stramar det i ansiktet och speciellt på ögat. Hur som helst så fick jag tid hos distriktsköterskan nu om ett par timmar så får vi se om sköterskan kan ställa en diagnos.

onsdag 1 december 2010

Pendling som försvåras

Sedan vi flyttade till Eslöv så är det mångas om undrat om det inte är jobbigt att pendla. För det mesta har jag inte tycktdet. På mornarna kan jag åka med Henry och tågen går så pass ofta att det inte blir mycket onödiga väntetider. Eller jag ska väl säga att det är så här det har varit...

I vinter-och snötider är det alltid tuffare med mängder av förseningar, inställda tåg osv. Värst är det på kvällarna när man, även om tågen är i tid, inte är hemma förrän vid midnatt. Iår har det redan börjat och jag har faktiskt lite svårt att förstå att man, efter förra årets erfarenheter, verkar vara så dåligt förberedda.

Om en dryg vecka öppnar Citytunneln och Skånetrafiken berättar stolt, vitt och brett om hur täta turerna blir nu och att det blir så mycket bättre för pendlare. Det man glömmer (låter bli?) att nämna är att för många av oss som inte jobbar "normala" 9-17 eller 8-16 så blir det definitivt inte bättre. Hit till Eslöv drar man in stoppen för vissa utav tågen och de man behåller går nästan samtidigt. Vid många tider går det ett tåg XX.48, nästa går XX.53 - sen går inget förrän XX.48 igen. Har läst om många som drabbas - för mig personligen innebär det att när jag jobbar kvällspass förlängs min pendlingstid med sisådär 45 minuter per dag. Jobbar jag kväll en söndag finns det inga tåg alls att åka hem med. Jobbar jag kväll en dag och morgon nästa så får jag i värsta fall sisådär en 4 timmars sömn emellan passen.

Men nu är läget sånt och det är inte mycket att göra åt saken. Det är bara att bita ihop, vara glad att det inte rör sig om någon längre tid jag ska hålla på med det här och vara väldigt tacksam att jag har snälla kollegor som är villiga att rucka på sina scheman för att hjälpa mig.