Dags för en god vana...

...tror jag det sägs i nån TV-reklam. Om jag inte minns fel så säger man väl också att en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Stämmer detta så innebär det att MFF nu tagit för vana att göra tre mål i varje match och en sån vana kan man väl inte kalla annat än god!

Idag var det inte mycket till skönspel som det var i hemmapremiären, men det var heller inte att vänta. Men det som verkligen värmer är att vi vinner en sån här match och vinner den klart. Jag tror att om detta hade varit förra säsongen hade matchen slutat antingen 0-0 eller så hade det blivit en snöplig 1-0 förlust, då kunde vi också kämpa bra, slita och ha stort spelövertag, men hade förtvivlat svårt att få in bollen. Oerhört glädjade också att vi gör mål på hörnor! Förra säsongen var fasta situationer, för att uttrycka sig milt, inte MFF:s starka sida. Till iår har man, under nye andretränarens ledning, tränat mycket på detta och det verkar ju onekligen ha gett resultat.

Är det någon särskild spelare du vill ska lyckas i nästa match? Vänd dig då inte till Rolle eller laget, vänd dig direkt till mig. Jag skriver något hårt och kritiskt om spelare, antingen här eller på Himmelriket, så presterar spelaren genast bättre! Efter första matchen t ex hävdade jag att Daniel Larsson/Agon inte var ett bra anfallspar utan skulle passa bättre var för sig tillsammans med Eddie. Agon svarar genast med att göra 2 mål i kommande match. Efter förra matchen har jag fortsatt att säga att jag gärna ville se nån annan än RÅP på innermittfältet, följaktligen gör RÅP idag två mål. Hmmm, få se nu, vore det inte väldigt kul att se Ulrich göra två mål? Tycker nog att Ulrich måste skärpa till sig om han ska behålla sin plats i laget, börjar han inte bli lite långsam? ;-)

Undrar till sist vad man, på vissa TV-kanaler, ställer för krav på dem man anställer som kommentatorer. Ibland funderar man ärligt talat på att stänga av ljudet när man kollar på fotboll för att slippa lyssna på eländet. Stolpskottet som kommenterade MFF:s match idag var ett sådant exempel. Han hade anlag till mundiarré, höll långa utläggningar om ingenting vilket ledde till att han missade att kommentera målchanser och liknande. Han hade väldigt mycket att säga om MFF:s målvakt Jimmy Dahlin (Johan Dahlins okände bror som hoppat in?), imponerades av snabbheten hos Ulrich Vischangsch (hade han nallat av whiskeyflaskan?), hans klokaste uttalande var att RÅP nog är glad över att ha gjort två mål i matchen. Sicken tomte!

Himmelsblå dominans!

Kanske blev spelarna peppade av den härliga inramningen (trots att vi var "bara" knappt 14000 på läktaren igår), kanske är MFF bara riktigt bra på hemmapremiärer på Swedbank Stadion, men kanske - ett härligt, spännande kanske - är MFF faktiskt så här bra iår! En sak är säker, kan man fortsätta på samma sätt som igår så kan det bli en riktigt rolig säsong!

I inledningen av första halvlek kändes det lite trögt. Örebro visade att de inte tänkte ställa upp någon köttmur till försvar utan gärna bjöd upp till spel. Tålamod har aldrig varit MFF-publikens starka sida och redan efter 06.42 stod en herre ett par rader framför oss och vrålade om att laget måste skärpa sig. Men så sakta men säkert började MFF hitta rätt i spelet, man tog rätt löpningar och tajmingen i passningarna satt. Efter 20 minuter visade Agon att han inte tänker acceptera benämningen supersub längre - på framspelning av Durmaz och Larsson stänkte han in 1-0 och flagghavet böljade igen på Stadion. Målet verkade ge laget en riktig kick och man dominerade nu helt under en period, och knappa 10 minuter efter Agons första mål var det dags igen. Daniel Larsson tog återigen rollen som framspelare och Agon satte ytterligare en boll i maskorna bakom Alvbåge.

I panelen förra veckan sa jag något jag antar att jag kommer att få äta upp nu: "Jag tycker inte att Agon och Daniel Larsson är ett bra anfallspar". Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag har så gärna fel i mina uttalanden om laget och spelarna så länge det är åt det positiva hållet. Om någon lyfter sig och överträffar mina förväntningar så: Go ahead, ingen prestige från min sida. Agon och Larsson hittar varandra mycket bättre än jag trodde de skulle göra. Jag tycker fortfarande (en dåres envishet?) att vi tappar vissa dimensioner i spelet utan Eddie och även om Daniel Larsson spelade fram till flera fina lägen igår så tycker jag att han kommer bort lite bredvid Agon. MEN: Vilket fantastiskt läge att ha ett rejält sparkapital på bänken! När nu Agon-Larsson kombinationen också funkar har vi plötsligt, när alla är friska, flera anfallskombinationer att välja på, och vi kan anpassa vår uppställning efter motståndarna om så önskas. Dessutom behöver vi inte vara så sårbara för skador och avstängningar. Inom kort lär vi också ha Rick Kruys och Miljan tillgängliga och förhoppningsvis snart också Ricardinho. Känns skönt!

I andra halvlek fortsatte MFF att dominera och det är länge, länge sedan jag sett laget spela så här bra över hela banan. Danne /Sudic funkade återigen bra ihop - för de fick en del att göra, ÖSK ska ha all heder av att de faktiskt aldrig gav upp utan försökte komma igen hela matchen. Durmaz hade lekstuga på kanten och Guille var också spelhumör. MFF skapade chans på chans och till slut fick man utdelning - Guille satt dit 3.an efter ett härligt litet dribblingsnummer. Det gavs också ett utmärkt läge till ett fjärde mål, men tyvärr var Wiltons straff allt annat än bra. Jag tyckte riktigt synd om Wilton där, han har verkligen lyft sig denna säsongen, spelar mycket mer för laget än sig själv och det syns att han vill så mycket. Jag hoppas att han inte tar straffmissen på fel sätt utan fortsätter att jobba som i de här två första matcherna, då kommer det att lossna för honom.

Det var verkligen en härlig kväll! Fantastisk inramning, jättebra spel och pappsen och jag gillade våra nya platser, en bit högre upp och längre in mot mitten än tidigare. Enda nackdelen är att vi sitter ytterst på en rad och att folk av någon jävla anledning måste resa sig och gå ut ett par minuter innan pausvilan istället för att se klart halvleken. Vi får försöka uppfostra dem under säsongens gång. Kvällen avslutades med klassisk "en öl" på Möllan tillsammans med underbara Anna som snart äntligen flyttar tillbaks till Malmö igen. Ska snart in o träffa henne på stan - då får vi leta upp en Sydsvenskan eftersom vi tydligen är med på en liten "eftermatchintervju" där i malmöupplagan.

Stum av beundran!

Igår var det dags för himmapremiär för MFF. Inför matchen har det inte pratats så mycket om matchen utan mest om det mäktiga Tifo som skulle presenteras. Har förstått på kommentarer jag läst på Himmelriket att en del var besvikna och trodde det skulle vara med spektakulärt eftersom man lagt ner så mycket pengar på det. Jag håller absolut inte med - jag tyckte det jättevackert, perfekt som 100års firande, och, för att använda min vän Annas uttryck från TV-intervjun: Mäktigt! Först jätte-tygstycket som täckte hela ståplats med den enkla texten "Hundra år" innan spelarna lämnade planen efter uppvärmningen. Sen banderollen som löpte längs hela Swedbank Stadion med namnen på dem som grundade MFF för 100år sedan. Och sen, när spelarna är på väg in på plan: Ytterligare en gång täcks hela ståplats sektionen, nu av en bild på restaurangen där klubben bildades och runt hela stadion viftas det med 10 000 (!) flaggor, allt till ljudet av vår pampiga hymn! Jag tyckte det var så läckert! Tänk så otroligt liten man måste känna sig som ÖSK:are på väg in på plan i det läget, när man tittar bort på sin klack på ett par dussin personer.

Kanske är det allt hype inför Tifot som gjorde att en del blev besvikna, kanske hade de väntat sig något helt annat. Men i mina ögon var det, precis som sig bör en sån här dag: fokus på historien, det var värdigt samtidigt som det var pampigt och storslaget. Jag beundrar verkligen killarna (finns väl inte så många tjejer med vad jag förstår) som lägger ner så mycket arbete och kärlek för MFF! Hade fickan full med pengar som jag tänkt stoppa i en av era bössor, men förstår att det inte riktigt fanns tid för insamling denna gång. Ni får dem på nästa match istället.Min kamera är ingen hit, och ovanpå det är jag ingen bra fotograf, men ett par bilder blev det i alla fall. Fler, garanterat bättre bilder, tagna av min bror kommer ni att hitta senare idag på Himmelriket (länk finns här på bloggen för er som inte hittar dit)

Tankar kring himmapremiären

På grund av tidsbrist hinner jag inte skriva något riktigt inlägg om mina tankar inför himmapremiären. Det får duga med min införrapport på Himmelriket. Den kommer ni till om ni klickar på rubriken ovan.
Framåt Malmö - Heja di blåe!

Om att få tummen ur ...

Om man skriver inför en match borde man väl också skriva något efter matchen kan tyckas.
Jag kan inte annat än hålla med, men skyller på att jag velat spendera tid med sambon vilket jag inte får så mycket chans till numera på grund av jobbet. Min laptop är för närvarande är indisponibel. Ska jag skriva måste jag alltså gå upp i "arbetsrummet" istället för att sitta nere i vardagsrummet tillsammans med hjärtat. Sen har hus o hem pockat på uppmärksamhet och i fredags var vi barnvakter åt ett annat litet hjärta, underbare Emil.
Men klicka på rubriken så får ni ta del av mina åsikter (och som bonus även ett par andra paneldeltagare).

Premiärdags för di blåe!

Så var den här, dagen vi supportrar väntat på sedan slutsignalen för Allsvenskan 2009. Det känns onekligen rätt skumt att det är dags för fotboll när det fortfarande är snö och minusgrader men sånt är nu läget.

Det är alltid härligt men samtidigt pirrigt inför en premiär. Man har så mycket förväntningar men också så mycket oro i kroppen. Träningsmatcher i all ära men det är ju nu det är upp tillbevis, det är nu grabbarna ska visa vad de går för. Jag hoppas verkligen en hel del på MFF iår, även om jag är långt ifrån säker på att det kommer att bli succé. Vi har fått behålla truppen intakt, alla våra unga spelare har fått mer rutin, Wilton har fått vila och en ordentlig försäsong i kroppen, Miljan är på god väg tillbaks - där har vi en hel del plustecken. På minussidan finns tex oron över Dahlins rygg - hur många matcher kommer vi att tvingas vara utan honom? Anfallet - när kommer Ofere tillbaks, och i hans frånvaro - kan Daniel Larsson och Agon få samspelet att fungera? Har backlinjen hunnit bli tillräckligt samspelt, med nya mittbacken Daniel Andersson?

Det är mycket som snurrar i huvet och det ska bli skönt att få se killarna in action idag. utifrån det man sett från övriga arenor med naturgräs lär underlaget bli ganska svårbemästrat och det blir troligtvis med "kämpa och slit" än skönspel. På med blåställen direkt alltså! Jag tror att MFF tar hem segern och jag tror det är enormt viktigt att man får en bra inledning för att få lite lugn och ro kring laget.

Malmö FF, mot segern ska vi gå. Det ska ingen jävlel ändra på.

Kahden Kerrosksen Väkeä

Detta betyder tydligen Herrskap och Tjänstefolk på finska - eller det är åtminstone den finska översättningen av namnet på den gamla underbara TV-serien: Upstairs and Downstairs. Varför sitter jag då inne med detta till synes fullkomligt onödiga vetande? Jo, Henry och jag har fått låna en DVD-box med hela serien (en himla massa avsnitt!). På kvällarna eller helgerna när vi landat i soffan och konstaterat att det bara är skräp på TV kollar vi på ett avsnitt istället. Då händer något som i alla fall vi tycker är väldigt underligt. Varje gång vi sätter igång en ny skiva gör vi de inställningar vi vill ha, dvs tex svensk textning, och ser sen ett eller ett par avsnitt. När vi sen nån dag senare ska fortsätta se kommande avsnitt så minns maskinen var vi slutat titta och börjar därifrån, men av någon anledning minns inte puckot att vi valt svenska som undertext, utan börjar glatt texta på finska: Kahden Kerroksen Väkeä. Går man in på val av undertext så är finska inte ens första val bland språken, det är svenska, så det borde inte kunna röra sig om nån förhandsinställning. Snälla, finns det nån mer intelligent varelse bland mina läsare som kan tänka sig att förklara detta för oss?

Stäng munnen!!!

Redan som barn får man lära sig att man ska stänga munnen när man tuggar. Detta verkar dock vara en lärdom som inte direkt har etsat sig fast hos många vuxna. Jag tycker verkligen att glafsande och smaskande är riktigt äckligt! Dessutom tycker jag att det är vansinnigt ohyfsat att stå och smaska nån rätt upp i ansiktet. Nu tänker kanske många att det är typiskt tonårsbeteende att stå och smaska t ex tuggummi med munnen öppen och gärna prata samtidigt. Men icke! Har haft massor av gäster, högt uppsatta medelålders herrar i slips och kostym som stått och smaskat tuggummi eller tuggat hårda karameller med öppen mun under incheckning. Igår satt en "herre", såg ut att vara i pensionsålder, bakom mig på bussen och tuggade frenetiskt sitt tuggummi med munnen vidöppen. Kanske är jag överkänslig, men jag tycker faktiskt att det hör till allmänt folkvett:

Stäng munnen när ni tuggar!!!

Ung veteran med attityd

Guillermo "Guille (Gische)" Molins är en av MFF:s veteraner trots att han bara är 21 år gammal. Har länge tyckt att han verkar vara en skön kille med go attityd och den känslan förstärktes när jag läste intervjun med honom i bilagan "Avspark" som kom tillsammans med Sydsvenskan häromdagen. Blev alldeles varm i hjärtat när jag läste en del av vad Guille säger och kände direkt ett sug att se fotboll! I förra årets U21 slutspel gjorde Guille ett fantastiskt inhopp i semifinalen och var en av de stora anledningarna till att det svenska laget vände sitt underläge. Men när det var dags att slå den avgörande straffen missade Guille, ett scenario som skulle kunna knäcka vilken ung spelare som helst men så här säger han nu om det hela:

Jag var helt förstöd över det några veckor men sen tänkte jag: här avgörs min karriär. Ska jag böla över detta resten av mitt liv eller ska jag ta nya steg? Nu är jag glad att jag tog ansvaret, och slog straffen. Där växte jag som person.

I intervjun pratar han också en del om hur han utvecklats som kantspelare. Under 2008 när Guille började bli bofast i A-laget tyckte jag att hans spel var alldeles för enahanda. Han gick alltid på utsidan om sin spelare, försökte ta sig ner till kortlinjen och slå inlägg. I början lyckades han ofta, men efter en tid hade motståndarna lärt sig detta och han miste allt oftare bollen. Just detta berättar han också själv om, hur han fått större frihet i sitt spel från tränarhåll och hur han lärt sig komma tillrätta som mittfältare och sätta sin egen prägel på spelet. Nu längtar inte längre till forwardsplatsen utan drömmer om att slå perfekta målgivande passningar.

Men det härligaste är ändå attityden. Mina favoritspelare har sällan varit finlirare, utan gärna de som smäller på lite extra när det behövs, som inte viker ner sig och som motståndarna gärna får vara lite rädda för. Nedanstående citat gör att Guille växer i mina ögon. När han berättar om hur det var att ta steget upp till A-laget menar han att det var tuffare än det var nu, vilket såklart kunde vara jobbigt för en ung spelare. Å andra sidan var de tuffare mot motståndarna också, och det tycker jag saknas idag. Jag vill känna att om jag blir nersparkad kommer Agon eller nån annan att kötta ner den som gjorde det... att man gör det för varann. Vi behöver bli lite elakare.

Hoppas på stora framgångar för denne unge man!

Mindre än en vecka kvar!

Nu börjar den allsvenska premiären närma sig och självklart snurrar den här tösens tankar nu en hel del kring Malmö FF. Hatar att tippa hur tabellen ska se ut när säsongen är slut - det är alltid en hård fight mellan hjärta och hjärna. Sen har jag också sett alltför lite av laget på försäsongen för att känna mig säker på vad jag tror, och så är det ju onekligen en speciell situation iår med så tidig start och med två hela månaders uppehåll i sommar. Supersvårt att tippa något. Men jag känner mig övertygad om att vi iår inte kommer att ha det så trögt som vi haft under några säsonger, jag tror verkligen att vi kommer att vara med och fightas där uppe i toppen. Sen hoppas jag såklart att vi ska kunna nå hela vägen, men jag vågar inte riktigt tro på det. Kanske är det de senaste årens besvikelser som satt sina spår.

Varför är jag då ändå ganska optimistisk? Det finns olika anledningar, ett par av dem är:
Rolle-Gren blir till bara Rolle: Utifrån vad jag hört av folk som befunnit sig närmare laget än jag så har Rolle vuxit en hel del sedan hans Gren försvann, han visar en helt annan pondus. Att jag inte själv var så förtjust i Gren ska väl inte spela så stor roll, men rykten gör gällande att inte heller spelarna var toppförtjusta i honom.
Erfarenhet: Vi har en ung trupp, flera av dem som redan i fjol fick ta stort ansvar är bara runt tjugo år. Unga spelare pendlar ofta mellan höga berg och djupa dalar. Nu har de samlat på sig ett års erfarenhet och bör ha mer att vissa.
Lugn: Förra säsongen var det väldigt mycket turbulens kring klubben, massor av spekulationer och krav på avgångar till höger och vänster. Nu är årsmötet avklarat, nya personer har tillkommit och förhoppnignsvis får vi nu till största delen koncentrera oss på det som är väsentligt, dvs fotboll!
Attityd: Vår nye assisterande tränare försörsöker intala spelarna att vi kan slå precis vilket lag som helst, Rolle tippar oss som allsvenska segrare på upptakten och Guille pratar i en intervju om att "Vi måste bli elakare". Det liknar den känsla och inställning som fanns förr och som för mig hänger ihop med Malmö FF. Uttryck som: "Vi mot dom", "Guld tar man silver får man" och övertygelsen innan matchstart att: "Det här tar vi!". Det är MFF!!!

Har tankar ett eget liv?

Undrar ibland varför man inte i större utsträckning kan styra sina tankar... När jag jobbar morgon går det ofta några timmar från att jag går upp tills jag äter frukost och då tänker jag inte direkt på mat och är inte hungrig. Men idag när jag inte kan äta på några timmar så kan jag inte tänka på nåt annat än frukost och kaffe och jag känner mig vansinnigt hungrig. Hade också tänkt mig att passa på att sova ut rejält idag när jag nu kunde - ja då vaknar man såklart 06.30 och det är fullkomligt omöjligt att somna om.