Hopp om mänskligheten

Jag brukar alltid försöka hjälpa folk så gott jag kan, göra små enkla saker för att underlätta tillvaron. Hålla upp dörrar, hjälpa folk som ser ut att vara vilse, hjälpa gamla damer över gatan- såna saker. Ibland kan jag bli trött på att det känns som om man aldrig får något tillbaks. Man håller upp en dörr eller plockar upp något som någon tappat men får inte ens ett "tack". Man är vänlig hela dagarna på jobbet och gör sitt yttersta för att folk ska få hjälp men när man själv möter folk i serviceyrken får man snäsningar och suckar.

Men igår fick jag upp hoppet igen! Jag kom från en trevlig middag med vänner och kom i sista sekunden med ett tåg, hade jag missat det hade det varit en hel timme till nästa. I och med att jag brukar ha månadskort så är jag van att bara kunna hoppa på tåget direkt och det gjorde jag igår med. När dörrarna stängdes insåg jag att jag gjort en dundertabbe - just nu har jag inget månadskort - alltså hade jag ingen biljett! Såg framför mig en dyr resa, antingen med straffavgift eller med extraavgift för köp på tåget.

Jag tänkte att det var lika bra att ta tjuren vid hornen och letade upp kontrollanten. Jag förklarade min situation och frågade om jag kunde köpa en biljett av honom. "Inga problem",sa han och jag började lättad ta fram plånboken för att plocka upp mitt kort. Då såg jag att han hade den "gammeldags" typen av biljett, dvs handskrivna - på många av tågen nu har de biljettmaskiner så att man kan handla med kort. Jag frågade om det bara var kontanter som gällde och det var det, annars fick man betala via inbetalningskort (vilket medför fler avgifter skulle jag gissa). Till saken hör att jag är en person som nästan alltid använder kontanter, gillar inte att handla på kortet i tid och otid. Men just den här gången hade jag såklart nästan inga kontanter kvar eftersom jag betalt kontant på restaurangen...

Frågade vad biljetten skulle kosta samtidigt som jag tömde plånboken på allt som fanns i. Det skulle kosta 60kr och jag lyckades bara skaka fram 58kr... Kontrollanten fortsatte skriva, och jag undrade lite om han inte skulle skriva ett inbetalningskort istället. Då vände sig en kille om och frågade: "Var det 2 spänn du saknade?" och sträckte fram två enkronor. Chockad och glad tackade jag honom och vände mig till kontrollanten som sträckte fram biljetten. Då visade det sig att han skrivit den på 58kr istället för 60 som den egentligen skulle kosta. Två goda gärningar inom en minut, inte illa! Med värme i hjärtat kunde jag alltså ge tillbaks de två kronorna till den vänlige killen och sätta mig och njuta av resan hem!

En dag som kan få gå vääääldigt snabbt...

För den som inte gillar att läsa gnäll kommer här en varning: Läs inte detta!

Jag gillar snö och kyla, har inget emot vintern när det inte slaskar och jäklas. Men varför måste det blåsa 16 m/s samtidigt som det snöar? Inte nog med att det säkert kommer att bli ett helsike att komma till jobbet, jag måste dessutom ut på stan en sväng dessförinnan.

Mitt ansikte gillar inte den här kylan. Just när jag trodde att rosacean lagt sig sanslöst snabbt så börjar det nu blossa upp igen på ena kinden. Jag fick en salva att använda när det konstaterades vad det var för åkomma och de sa att man inte skulle använda andra hudkrämer samtidigt för då kunde det bli värre. Men efter några dagar med svavelkrämen (jag hade hela tiden en svag doft av tändsticka) så la sig visserligen utslagen snabbt, men jag blev snustorr i ansiktet! Det stramade, kliade och huden började flagna av både på hakan, kinderna och pannan. Jag kände att jag var tvungen att göra nåt och köpte en svindyr hudkräm på apoteket - den ska vara anpassad just för rosacea. Igår var jag så lättad för att det såg ut som om huden började återhämta sig men idag så är ena kinden full av röda plitor. Borde ha fattat att det inte skulle gå så lätt m tanke på att det står på salvan att en behandling kan ta månader...

Tror att grinigheten idag mycket beror på trötthet. Kom inte hem förrän strax innan 01 igår pga tågen efter jobb, sen vaknade jag när Henry skulle gå upp 05.30 och kunde inte somna om. Småsnörvlar och hostar. Håller alla tummar och tår att det INTE är Henrys förkylning som smittar av sig... Han har varit dunderförkyld nu ett par dagar - har aldrig sett och hört honom sån... Stackarn. Nu ska jag försöka vila på soffan. Efter att jag "svavlat kinden lite...

Fotbollsnyheter i vintertid

Det känns alltid lite konstigt när MFF:arna går på ledighet. Det kan gå dagar utan att det skrivs om laget i tidningarna, inga matcher att se, inte ens en träning att titta på eller läsa träningsrapporter om. Det blir onekligen lite tomt när man är van vid att så mycket av ens tid kretsar kring MFF.

På Himmelriket försöker vi råda bot på detta så gott det går. Även den senaste tiden har det publicerats i alla fall en text om dagen. Det blir, såklart, tal om tillbaka blickar. En uppgift vi får är att skriva en liten text på temat "Årets". Vad man vill titta tillbaks på från året som gått är upp till en själv. Jag valde att skriva om en spelare som överraskade mig fullkomligt den här säsongen och som har alla förutsättningar att bli en fantastisk spelarei framtiden. Idag blev han dessutom, tillsammans med fyra andra MFF:are, uttagen till vinterlandslaget. Härligt Ivo! Här hittar ni min lilla anspråkslösa text om unge herr Pekalski.

Visst är det kanske, som min bror skriver, lite jobbigt när spelarna är iväg med landslaget under en period då vi ska börja trimma ihop laget. Men jag tycker ändå det helt klart är övervägande tokroligt. För Dahlin, Larsson och Molins som är något närmare en "riktig" landslagsplats än de andra två måste det vara jäkligt taggande inför säsongen. För Jille och Ivo känns det säkert nästan overkligt men sanslöst inspirerande!

Mysteriet löst...

... Troligtvis. Läkare nummer 1 hade samma teori som distriktsköterskan, men var väldigt osäker och kallade därför dit en mer erfaren läkare. De var dock överens och konstaterade att det jag troligtvis lider av är en hudåkomma som heter Rosacea. På ett vis skönt att få en diagnos men ganska deppigt att läsa mer om åkomman... Den är kronisk, dvs har man väl fått den så får man räkna med att den kommer att komma tillbaks och en behandlingsperiod kan vara väldigt lång. Men redan nu har det börjat lägga sig lite så man får hoppas att det inte behöver bli så farligt.

M som i mysterium (eller missfoster?)

Nope - sköterskan var väldigt konfunderad över hur mitt ansikte såg ut (alltså över utslagen inte hur jag ser ut sådär i allmänhet). Hon hade lite teorier kring ett slags exem som kan vara stressutlöst men det passade inte riktigt in med det svullna ögat och med så mycket vitgula plitor. Hon vågade inte sig på att ställa en diagnos, istället blir det ett nytt besök imorgon, då ska en läkare titta på min räliga nuna och se om han/hon kan komma på vad det här beror på och framför allt få det att sluta!

Läkarbesök

Det klagas mycket på vården nuförtiden. I många fall kan det vara berättigat men jag måste säga att vi verkar vara mycket lyckligt lottade här i Eslöv! Visserligen kan det vara lång telefonkö till vår vårdcentral men de är alltid väldigt hjälpsamma, förstående och behöver man komma till sköterska eller läkare så har det aldrig varit några problem att få en tid. Henry har ju haft en hel del problem med både rygg och knä och när han behövt har han alltid fått tid inom ett par timmar.

I morse ringde jag för att fråga kring konstiga utslag jag fått i ansiktet. Jag är rödflammig, svullen på ena ögat, och har något som liknar små, små finnar i mängder på hakan, kring munnen, i pannan och nu börjar de dyka upp på kinderna också. Jag ser, ärligt talat, rätt så hemsk ut och dessutom svider och stramar det i ansiktet och speciellt på ögat. Hur som helst så fick jag tid hos distriktsköterskan nu om ett par timmar så får vi se om sköterskan kan ställa en diagnos.

Pendling som försvåras

Sedan vi flyttade till Eslöv så är det mångas om undrat om det inte är jobbigt att pendla. För det mesta har jag inte tycktdet. På mornarna kan jag åka med Henry och tågen går så pass ofta att det inte blir mycket onödiga väntetider. Eller jag ska väl säga att det är så här det har varit...

I vinter-och snötider är det alltid tuffare med mängder av förseningar, inställda tåg osv. Värst är det på kvällarna när man, även om tågen är i tid, inte är hemma förrän vid midnatt. Iår har det redan börjat och jag har faktiskt lite svårt att förstå att man, efter förra årets erfarenheter, verkar vara så dåligt förberedda.

Om en dryg vecka öppnar Citytunneln och Skånetrafiken berättar stolt, vitt och brett om hur täta turerna blir nu och att det blir så mycket bättre för pendlare. Det man glömmer (låter bli?) att nämna är att för många av oss som inte jobbar "normala" 9-17 eller 8-16 så blir det definitivt inte bättre. Hit till Eslöv drar man in stoppen för vissa utav tågen och de man behåller går nästan samtidigt. Vid många tider går det ett tåg XX.48, nästa går XX.53 - sen går inget förrän XX.48 igen. Har läst om många som drabbas - för mig personligen innebär det att när jag jobbar kvällspass förlängs min pendlingstid med sisådär 45 minuter per dag. Jobbar jag kväll en söndag finns det inga tåg alls att åka hem med. Jobbar jag kväll en dag och morgon nästa så får jag i värsta fall sisådär en 4 timmars sömn emellan passen.

Men nu är läget sånt och det är inte mycket att göra åt saken. Det är bara att bita ihop, vara glad att det inte rör sig om någon längre tid jag ska hålla på med det här och vara väldigt tacksam att jag har snälla kollegor som är villiga att rucka på sina scheman för att hjälpa mig.

Smaken är som baken...

Vad gäller humor har jag och maken väldigt skild smak kan man säga utan att ens närma sig en överdrift. Han ligger just nu på soffan och skrattar så han hoppar åt en serietidning - hans och hans vänners stora favorit: "Uti vår hage." Jag har verkligen försökt förstå var det roliga i serien finns men har ännu inte hittat något. Jag försöker le instämmande och jag skrattar faktiskt en del när han berättar vad som händer i serien - fast mest åt hur roligt han har. Å andra sidan så tycker han att jag har konstig humor emellanåt. Och vem har sagt att man behöver tycka lika i allt? :-)

SM Guld SM Guld SM Guuuuuuuuuld!

Tror inte jag får ur mig så mycket vettigt. Är så himla, himla glad! MFF är så värda det här! De har spelat så bra iår, aldrig vikt ner sig, hela tiden intalat sig mantrat: En match i taget. Dessa underbara killar har inte fått något nervdaller alls utan gått in med inställningen: Det här ska vi njuta av!

Imorgon ska de hyllas på Stortorget! Får se om jag får ur mig något mer vettigt då. :-)

Dagen D...

Om några timmar avgörs det. Var kommer guldet att hamna? Det skrämmer mig fortfarande att det är så många som pratar som om guldet redan är hemma, även om jag såklart hoppas och tror att MFF ska kunna ta hem det här.

Hoppas på en magisk eftermiddag och kväll på Swedbank Stadion! Det kommer att vara fullsatt - det senaste jag hörde var att det fanns en loge kvar till priset av 30000 -spekulant någon? Hoppas på ännu ett underbart TIFO från vår fantastiska ståplatsläktare - man upphör aldrig att fövånas och fascineras över vad de presterar. Hoppas på att de elva på plan, och de på bänkenm kan koppla bort storbildsskärmen och bara fokusera på det de ska göra på plan (annars finns det väl en kontakt man kan dra ur?) och att det inte knyter sig om målen inte kommer meddetsamma. Hoppas få se ett hav av ljusblåa halsdukar och flaggor inne på planen sisådär runt 18.20 tiden. (Fast såklart gäller även i år att: det är absolut förbjudet att beträda gräset!)

Om några timmar vet vi...

Fy för taxi vid stationen...

För några dagar sedan hade jag på grund av en tågförsening bråttom att ta mig från stationen upp till MAS. Inte världens längsta resa, tar väl mellan 5 och 10 minuter med bil, men ingen sträcka jag hade möjlighet att gå i detta läge.

Gick därför i regnet direkt från tåget till den nya taxistationen på Centralen. Första chauffören lyssnade inte ens riktigt på vart jag ville åka utan bara viftade bort mig. Den andra lyssnade, men pekade bakåt i kön, den tredje likaså. Nu började jag bli duktigt irriterad och gick fram till nästa bil och frågade om han var intresserad av att köra och jajamensan, det var han.

Jag satte mig lättad i bilen, trots att jag inte kände igen namnet på taxibolaget. Då visar chauffören prislistan och talar om att de kör på taxameter och vad deras framkörningsavgift och kilometertaxa var. Jag frågade vad det innebar ungefär i pris till MAS och fick totalt chockad svaret: Kanske 200kr, kanske mer.

Jag gick ut ur bilen, smällde igen dörren, gick till hotellet och bad dem ringa efter en bil från vårt vanliga bolag, Taxi97. På ett par minuter stod där en bil med en vänlig chaufför som körde mig till MAS på deras vanliga fastpris 59kr. Man förstår verkligen hur lätt det är för någon som är ny i Malmö att bli lurad...

Slutspurt...

Det börjar verkligen närma sig... På söndag kväll vet vi... Lyckas MFF ta hem SM guldet i år? Jag är livrädd för att jinxa något, jag vågar inte ta ut något som helst i förväg. Det enda jag vågar konstatera är att det ser bra ut och att vi har saker och ting i egna händer.

Oavsett hur det går så är jag stolt över det laget och lagledningen har gjort iår! Man har skapat ett lag som vågar och vill, som tror på sig själva, som har kul, som spelar bra och underhållande fotboll samtidigt som man vinner. Det har varit en riktigt rolig säsong. Ett tag såg HIF ut att dra ifrån välmycket men killarna lät det aldrig trycka ner dem - de bara fortsatte med sitt "en match i taget" mantra. När det man trott var nyckelspelare tvingats vara borta på grund av skada har någon ny kommit fram och helt naturligt tagit platsen på ett makalöst sätt. Detta var en av de saker som Ulrich Vinzents pratade om i min intervju med honom för ett tag sedan.

Just Ulrich är en som haft en fantastisk höst. Senast mot BP var han fullkomligt lysande och jag tror att till och med de mest inbitna Ulrich-motståndarna på forumet att bli imponerade. Därför blev jag förvånad och lite arg när jag läste i Kvp efter matchen. I spelarbetygen fick Ulrich en 2:a... Ja, vad man tycker om spelares insatser är indiviuellt men jag undrar om den som skrivit detta verkligen såg matchen? Crazy...

När jag ändå gör ohejdad reklam för det jag skrivit så slänger jag även in en länk till mina "snabbreflektioner" efter matchen.

På söndag smäller det. Ska försöka att lyda mitt eget råd och verkligen njuta av tiden fram tills dess och inte låta nervositeten ta över helt och hållet.

Hjälp mig hålla tummarna please!

Dåligt med uppdateringar...

...från min sida på sistone. Eller ja, i flera veckor egentligen. Har inte så mycket att skylla på förutom att det varit ganska hektiskt och jag har inte haft ork över. Det har varit barndop och bröllop och andra roliga grejer. Dessutom är vi ju mitt uppe i den allsvenska slutspurten.

Skämst extra mycket över dålig uppdatering eftersom jag fått en blogg award av Lotta - känner inte riktigt att jag förtjänar den just nu, men ska försöka skärpa mig nu.

Ska se om jag kan få till lite uppdateringar under helgen.

Välförtjänt Nobelpris

Jag tror det här är första gången jag faktiskt bryr mig om vem som fått Nobelpriset. Ofta så handlar det om att någon har lyckats hitta nån liten atom som kan användas till något jag inte ens förstår nyttan av. Men i år gick Nobelpriset i medicin till någon som verkligen förtjänar det, en man som förändrat livet till det bättre för hundratusentals människor världen över.

För den som inte redan läst det så gick priset till Robert Edwards, en pionjär inom reproduktionsmedicin som genom sin forskning låg bakom att det första provrörsbarnet föddes i slutet på 70-talet. Edwards jobbade i motvind, hade många motståndare men lät sig inte nedslås och tack vare hans arbete får idag många ofrivilligt barnlösa möjligheten att få sitt efterlängtade barn.

Jag är så glad över detta, inte bara för att priset går till någon som verkligen förtjänar det men också för att det förhoppningsvis gör att frågor kring IVF och ofrivillig barnlöshet lyfts fram, diskuteras och kanske också prioriteras mer. Hur många känner till exempel till att ofrivillig barnlöshet faktiskt är klassat som en sjukdom? Ännu färre vet förmodligen att reglerna kring vilken hjälp man får varierar enormt mycket från landsting till landsting. Hur många anar vilket helvete ofrivilligt barnlösa går igenom varje dag?

Många pratar om att "skaffa barn" som om det handlar om något lika enkelt som att köpa en ny bil. För tusentals par runt om i världen är det inte så enkelt. För ofrivilligt barnlösa handlar det istället om att följa temperaturkurvor och göra oändliga antal tester. Det handlar om att bli stamgäst hos läkare och på apoteket. Det handlar om att ta mängder av hormoner, tabletter och sprutor som påverkar hela ens vardag. Det handlar om en ständig berg- och dalbana av känslor, där man måste våga hoppas men gång efter gång bryter ihop totalt efter misslyckanden. Det handlar om att hela tiden sörja det man inte har och inte heller vet om man kommer att kunna få. Det handlar om att oroa sig för ekonomin - hur många försök har man råd med? Ska man ge upp IVF försöken eller ska man satsa pengarna på att försöka få adoptera? Det handlar om att varje dag ta djupa andetag för att orka se alla småbarn och gravidmagar som finns i ens närhet. Det handlar om att hela tiden kämpa, utan att veta om livsdrömmen någonsin kommer att gå i uppfyllelse.

Robert Edwards ligger bakom att allt fler får uppleva den lyckan.

Välbehövlig festkväll!

Igår kväll var vi bjudna på födelsedagsfest. På grund av olika omständigheter i mitt liv är jag inte särskilt social för tillfället, känner sällan nån större lust för saker, särskilt om det involverar mycket folk, och jag hade inte heller någonstörre entusiasm över att ge mig iväg till denna fest. Men ack så fel man kan ha!

En del av folket på festen är min släkt så dem känner vi såklart, och resten av gästerna träffar vi ett par gånger per år - värdfolket är väldigt, väldigt duktiga på att arrangera bra kalas! Vid mitt bord kom vi i en toppenstämning direkt och hade väldigt,väldigt roligt! Och nej, det berodde inte på alkoholhaltiga drycker, i alla fall inte för min del. Tog det väldigt försiktigt på den fronten - i den sinnesstämning jag är för tillfället slår det väldigt lätt slint om man tar ett glas för mycket...
Jag slappnade av, skakade av mig all skit som finns i mitt liv just nu och var mitt gamla jag!

Såsmåningom började dansen - från början med min kusin och hans kompanjon i bandet "Favoriterna" på scen. Har bara hört dem på skiva och i lite snapsvisor tidigare -men shit vad bra de var! Blandad kompott av musik, gamla godingar, schlager, lite kasedans och en del rock. Det var rätt trögt att få igång folk till att dansa men jag var uppe nästan hela tiden! När jag dansade, vilket var alldeles för länge sedan, kände jag hur all dålig energi liksom rann av mig (kanske i svettdropparna?)! Det var så härligt att bara vara och bara ha kul! Att släppa alla bekymmer, bara för en kväll. Men det allra roligaste var att efter en stund kom även Henry upp och började dansa och även han släppte loss. Flera av dem som var där sa att de aldrig sett honom så "på G" och jag fick svara att det har knappt jag heller! Det var så härligt att dansa, titta varandra i ögonen och bara se glädje, inget av den där sorgen som alltid finns med annars i vår vardag! Det var sååå länge sedan men väldigt välbehövligt!

Inte förrän efter klockan 3 på morgonen landade vi i hemmet i Eslöv. Vid 11 tiden vaknade vi båda två. Det var väldigt länge sedan jag sov så länge och jag tror knappt att jag varit med om att Henry gjort det - han brukar vara uppe med tuppen. Det blir en lugn, skön dag idag och sen ikväll är det dags att gå till puben och se TFF-MFF. Extremt viktig match, inte minst i och med att HIF förlorade igår. Hoppas man kan få fortsätta vara glad ikväll!

Mycket på gång nu...

I såna här hektiska perioder borde man egentligen inte sätta sig och fundera över vad man har att göra men man är väl inte alltid helt smart. En hel del roligt, en del spännande men läskigt och en del jobbigt i sikte i en nära framtid.

Av stor vikt i mitt liv just nu är såklart den allsvenska guldstriden! Fotbollen betyder mycket för mig och har gjort det i många år. En viktig del just nu är att när jag är på match så är det totalt fokus, jag glider på något sätt in i en annan värld och det är väldigt väldigt skönt emellanåt. Självklart är det en stor fördel när verklighetsflykten dessutom är så positiv som den är nu - det är så härligt att äntligen vara med och slåss om guldet igen! Att slippa tvivel, besvikelse och ångest och istället få känna spänning och glädje! Obeskrivligt...

Förutom fotbollen så är det en del festligheter på gång också. På lördag är det födelsedagsfest, på söndag är det match. Den 16:e oktober är det dop för lilla Amelie, det blir säkert riktigt mysigt! Sen helgen efter kommer en riktig höjdpunkt som jag sett fram emot länge - nästansyster Tove gifter sig. Jag vet redan att det kommer att bli en underbar dag och kväll! Fick se lille Emils kostym igår och det finns en risk att jag kidnappar honom - shit så söt han kommer att bli!¨

Mitt i detta ska föräldrarna flytta ifrån sitt hus, mitt barndomshem som de byggde i samma veva som jag föddes. Det känns lite konstigt men samtidigt jättebra. De kommer till ett bra hus som jag är övertygad om kommer att passa dem riktigt bra.

Sen kommer det ju också att hända andra saker under samma period. En läskig och en som garanterat blir jobbig. Men så är det - vissa saker måste man bara ta sig igenom vare sig man vill eller inte. I såna situationer ska man ta sig en funderare och vara glad att man faktiskt har positiva saker att kunna luta sig mot.

(Som det faktum att jag faktiskt är gift med en fantastisk man! :-)

Slut men lycklig!

Ojojojoj sån derbymatch det blev! Killarna var helt fantastiska - jag är så stolt att vara himmelsblå! Detta inlägg kommer säkerligen att bli svamligt men det skiter jag i - jag måste få ur mig lite så att jag kan komma till ro och sova.

Spelarna (och publiken) var taggade till tänderna från start. Båda lagen gav allt i alla situationer och visade varandra konstant att man inte gav en millimeter gratis. Inledningen av matchen var MFF:s helt klart. Inför matchen hade det diskuterats en del angående vilka som skulle spela i anfallet. Jag hoppades på Guille - Dardan. Den sistnämnde är en enormt spännande spelare - kollade lite extra på honom i träningsmatchen mot Fulham och blev väldigt imponerad och övertygad om att det blir något stort av honom. Men en sån succé redan idag hade jag inte vågat hoppas på. Efter bara en dryg kvart slog han till och gjorde 1-0. MFF hade en liten svacka i slutet av första - trots att kändes det rätt bra.

Andra halvlek blev om möjligt ännu tuffare än första. Det gavs och togsfrån båda håll, HIF hade ett par riktigt farliga chanser och hjärtat var uppe och vände i halsgropen. Men så, på övertid, fick dagens hjälte Dardan fram en ljuvlig passning till Wilton som gjorde ett klockrent mål och hela Stadion kokade i ren eufori! På läktaren vrålades det såklart och på MFF:s bänk var det rena tokglädjen! Spelare och ledare rusade in och kramades och vid sidlinjen stod skadade Yago och viftade med sina kryckor medan han hoppade på ett ben!

Jag är så stolt över våra pågar! Just nu känns det som om det inte spelar någon roll vem vi tvingas slänga in på vilken position - de klarar av att prestera! Tonåring efter tonåring kommer in och visar att de är mer än redo - vad gör Rolle med dem egentligen?

Dardan är helt respektlös idag. Wilton visade återigen vilken nyckel han är på vårt mittfält. Så stark han är! Gång på gång hängde flera HIF:are på mer eller mindre alla hans kroppsdelar och ändå kom han ut ur situationen med bollen i behåll. Skönt att han fick göra mål idag. Och hans kollega Ivo - herregud vad han vuxit i den allsvenska kostymen snabbt. Han är en riktig fighter med lysande spelförståelse och att en 19åring styr och ställer på mittfältet på det sättet är rätt sanslöst egentligen. Johan Dahlin! Han räddade oss ett par gånger idag. Guille - har han längtat efter det här eller? Larsson / Agon kan nog inte bara komma och ta tillbaks sina platser utan diskussion - idag var Guille riktigt bra! Ut med Yago som fick en skada och in med Pontus som varit borta ett tag pga skada - och vilken återkomst! Synd att fick en smäll på slutet hoppas det inte var allvarligt. I första halvlek hade Jimmy lite lekstuga på sin kant och Ricardinho visade att förra matchens formsvacka var tillfällig. DA - You are lovely! Nästan alla uppräknade och idag föll ingen ur ramen, de som inte var bland de bästa var inte dåliga.

Tack underbara himmelsblå pågar - vilken kväll ni bjöd på!

Derbydags!

Det är nog tur att jag jobbar idag nästan ända tills matchen börjar, annars hade jag nog hunnit bli alldeles för nervös...

Ett derby mot HIF är såklart alltid nervkittlande men just nu är det såklart extra nervöst med tanke på tabelläget. Just denna matchen kommer givetvis inte att avgöra vem som tar hem SM-guldet. Men det kommer att ge en enorm kick, en självförtroendeboost för det lag som vinner och det kan bli viktigt i kampen om slutsegern.

MFF:s utgångsläge kunde såklart vara bättre - att klara sig utan både Agon och Daniel Larsson är långt från idealiskt. Mycket av diskussionerna har handlat om hur MFF ska formera sitt anfall. Min röst faller på Guille och Dardan. Jag hoppas för allt i världen att man inte väljer att flytta upp Wilton - han kommer att behövas på mitten med Ivo. Den här matchen kommer att handla om kamp. Man kanske skulle kunna vända på ett välkänt uttryck och säga att "Försvar är bästa anfall".

Hinner inte spekulera mer nu, dags att ge sig hemifrån snart... Återstår att se hur humöret är när jag kommer hem sent ikväll. Hoppas och drömmer såklart om att: Ingen himmel är så blå som min!

Home sweet home

Även resan till England var rolig, givande, mysig och välbehövlig så är det skönt att vara hemma igen! När uppackning och tvätt var klar kastade sig Henry såklart direkt in i trädgård och husfix och jag har pysslat, kokat gelé osv. Tillbaka till vardagen alltså. Ovan nämnda del av vardagen är himla skön, att börja jobba igen är däremot något jag inte ser fram emot... Får se till att njuta till max av dessa två sista semesterdagar och sen är det bara att ta sig samman igen.

Ska sticka färdigt en liten söt kofta nu sen ska jag upp till datorn och ta hand om semesterbilderna. Kommer lite uppdatering här också såsmåningom.

I eftermiddag är det dags för MFF igen. Är väldigt nöjd med att semesterrresan helt av sig själv hamnade så att inga MFF matcher missades! Lyckades se första landskampen på svensk pub i London men 6-0 matchen på Swedbank Stadion misade jag helt. Lite tråkigt men det hade varit mycket värre att missa MFF.

Egen skörd, mmmmm

Grönsaker och frukt från affären i all ära men det finns ändå inget bättre än att gå direkt ut i trädgården och plocka en solvarm tomat, en jordgubbe direkt från trädgårdslandet osv.

Vissa växter har haft det lite tyngre iår, kanske på grund av att vi först hade en så sträng vinter och sen en värmeböja när de stackarna skulle försöka växa som bäst. Men vi har ändå en massa godsaker i trädgården, i vissa fall mer än vi kan stoppa i oss!

Persilja och koriander är infryst och en hel del av basilikan är torkad. Detta är en bild från juni när allt bara börjat växa. Längst fram står (om jag inte ser fel) Henrys då nyinköpta physalis. Den är nu hur hög som helst och han väntar spänt på att frukterna ska bli klara.

Vaxbönor fick vi nästan inga alls förra året. Detta året växer de som galna. Vi plock, förväller och fryser in. Det ligger nu dryga 200 stycken i frysboxen och väntar på att bli uppätna och fler finns det på plantorna! Mumsfilibabba!
Dagens skörd av tomater och det är inte ens bråkdel av det som komma skall. Tomaterna går ju inte lika lätt att frysa in eller ta vara på, men igår testade jag att kooka ihop en egen ketchup / tomatsås och det blev jättebra! Igår blev det curryketchup, idag ska jag nog testa att göra en med lök, vitlök och en gnutta chili. Det fanns nämligen en pytte-, pytteliten chilifrukt klar med.

Nån som har bra tips på hur man tar tillvara på paprikor när de väl blir klara?

Vi har blivit herr och fru! / We are now husband and wife!

Short summary for my english speaking friends:

Wednesday 18th August we got married! It was a small but lovely ceremony with just us and our parents. The ceremony and dinner afterwards was at an Inn by a lake close to where we live. It was raining quite a bit but we found a space under a huge tree where there rain couldn't come through. It was a lovely day and evening!

Som ni redan kunnat läsa: På eftermiddagen onsdagen 18/8 gifte vi oss! Ett litet och mysigt bröllop, bara föräldrarna var med. En vacker dag kommer vi att ha en ny ceremoni med stor tillhörande bröllopsfest för nära och kära - men just nu passade detta bättre in i vårt livspussel. Vigselceremonin och middagen ägde rum på Ringsjö Krog och Wärdshus - en underbart vacker miljö! Det regnade visserligen en hel del, men vi lyckades ha ceremonin utomhus och ändå komma undan nästan helt torrskodda. Min goe pappa gick runt med sitt paraply och letade i trägården och fann en plats under ett jättestort träd där regnet inte trängde igenom.


Vigselförättare Marianne gjorde lite extra av den annars så korta borgeliga vigselakten och läste en jättevacker dikt för oss (la ut den här på bloggen för nån dag sedan) - då var det inte lätt att hålla tårarna tillbaks. Efter lätt darriga "ja" var vi så plötsligt herr & fru! Vi har kvar våra gamla efternamn tills vidare, så småningom kommer vi dock att ändra till min pappas släktnamn Flykt.


Efter vigseln åt vi en väldigt god middag på Wärdshuset och sen åkte vi hem till oss. Där väntade en flaska rosa champagne som vi fick av Anna i inflyttningspresent. Vi har sparat den till ett speciellt tillfälle och det får man väl ändå kalla det här. Någon regelrätt bröllopsresa blir det inte nu, men fredag och lördag har vi spenderat i Köpenhamn med god mat och hotellövernattning. Det var en jättehärlig dag och kväll! Tack Ulla och Bosse, mamma och pappa för att ni var med och gav oss ett minne för livet och tack för de fina presenterna! Tack Anna för överraskningen du lämnade till oss. Tack Tove för att du räddade min klädsel - sjalen blev verkligen pricken över i! Tack Åsa & Jörgen för att ni hade den goda smaken att skicka iväg oss på den där blinddaten för sisådär 3 1/2 år sedan! Och framför allt: Tack min älskade make för att du är du!

Henrys föräldrar, Herr Nilsson & Fru Lind, samt mina föräldrar. / Henry's parents, Mr Nilsson & Mrs Lind and my parents.

Tala om för mig...

Tala alltid om för mig att du älskar mig, i ord, handling och gester.
Utgå inte ifrån att jag redan vet det.
Om jag verkar generad, fortsätt i alla fall.
Tala om för mig när du känner dig nere och missförstådd.
Jag blir starkare när jag vet att jag kan trösta, men tala om, jag kan inte läsa dina tankar.
Visa andra att du uppskattar mig.
Om du öppet visar din kärlek, får det mig att känna mig extra stolt och vacker.
Glöm inte bort det lilla tokiga, du har inom dig.
Omtanke och kärlek i stora mått,tillsammans med en gnutta galenskap, gör att ett förhållande aldrig blir tråkigt

(Dikt av: Ann Andersson)

Matchen som tydligen inte var en match

Hade sett fram emot att få inleda semestern med att gå på match. Och det gjorde jag i och för sig. Fast tydligen ändå inte.

Vädret såg lite hotfullt ut, men enligt mff.se så hade dmi.dk lovat att det skulle vara uppehåll och varmt och skönt under matchen så... Malmö började riktigt bra, så som man nästan vant sig vid på sistone. Men trots en del härliga spelsekvenser så ville inte bollen gå in.

Så började det regna... Till en början kändes det inte så farligt... Men så började det ösa ner. Fortfarande levde man på hoppet, en lite åskskur är väl inte så himla farligt. Men det fortsatte vräka ner och det började blir mer eller mindre omöjligt att spela ordentlig fotboll. När spelarna slog en till synes perfekt passning så stannade den plötsligt mitt i en vattenpöl. Vid en glidtackling så sprutade vatten som ut en fontän. Men trots detta lyckades Malmö till slut få in ett mål och det kändes lite tryggare. Nu spelade det liksom ingen roll om det inte gick att ta sig fram på plan i andra.

Men så fortsatte det att ösa ner och nog förstod man att det lutade åt att matchen skulle komma att avbrytas. Så kom domaren in o testade planen. Han kastade bollen hårt i marken, den sjönk ned i gräset och studsade inte en millimeter... De försökte också slå passningar, bollen kröp fram en liten bit för att sen fastna.

Matchen blev såklart avbruten. Men tyvärr så ska hela matchen spelas om, man räknar alltså inte den halvlek som spelats. Surt som fasen, varenda poäng och mål är så sanslöst viktigt just nu. Mål och resultat räknas alltså inte men jag har fått höra att om en spelare fått en varning så skulle den ha räknats. Kan det verkligen stämma? Det låter ju helt sinnessjukt! Om matchen inte "finns" så kan man väl heller inte ha varnats i den matchen eller?

Hur som helst, dags att ta nya tag idag igen

Vi närmar oss...

... toppen! Genom gårdagens seger kom vi ytterligare ett par snäpp närmare HIF där uppe på första platsen. Det var en otroligt viktig seger mot ÖSK igår och jag var duktigt nervös innan. Vid förlust hade inte bara HIF dragit ifrån men ÖSK hade närmat sig oroväckande. Nu känns det plötsligt som om det blir en skånsk uppgörelse om guldet.

Det som var riktigt skönt igår var att målen trillade in. Det har ju funnits en oro över att vi inte gör mål, att vi inte kunnat stänga matcherna. Igår var dörren både stängd och låst efter en knapp halvlek.

Det finns en del angenäma problem som diskuteras kring MFF just nu. Många hävdar att det är tjänstefel att inte Guille får spela från start. Å andra sidan så presterar ju Jille på högerkanten, och med målet igår så känns det inte helt enkelt eller rätt att peta honom. I anfallet börjar Agon och Larsson funka allt bättre ihop - ska man då spräcka dem för att få in Guille? Jag har faktiskt ingen aning om vad som är rätt, är glad att jag inte är Rolle.

Är så glad att ha den himmelsblå världen att fly in i emellanåt. När jag ser en match så är fokus 100% där, allt annat försvinner, alla problem suddas ut för ett tag. Skönt och nödvändigt. Och extra skönt när det nu går bra. :-)

Ännu en härlig seger!

Första halvlek var lika härlig som matchen mot AIK! Det var tändning, det var intensitet och det var emellanåt fantastiskt passningsspel. Klapp-klapp spel kallade vi det på läktaren. Men så ineffektiva som vi var idag kan vi inte fortsätta vara om vi ska slåss om guldet. Det kommer att komma matcher där man bara får en eller ett par chanser och då måste bollen sitta där!

I andra halvlek var det, tyvärr, som om ett helt nytt lag kom in på banan. GAIS satte oss under mer press och då var det fina passningsspelet som bortblåst och intesitetsnivån hade sjunkit avsevärt. Ett litet lyft kom på slutet, efter att Miljan bytts in men även i denna halvlek visade vi prov på konsten att missa uppenbara målchanser.

Men man ska inte gnälla i onödan, det räckte ju idag, 1-0 är fullt tillräckligt! Tänk om man skulle våga hoppas på att HIF tappar poäng i den här omgången också...

Noterat från matchen: Jisses vad Miljan är kobent! Jag har tyckt att något ser lustigt ut när han springer och idag insåg jag vad det var. Nu spelar det ju absolut ingen roll så länge karln fortsätter att spela bra men nrä jag väl börjat tänka på det kunde jag inte släppa det. :-)

Himmamatch!

Så var det dags för hemma"premiär", eller höstpremiär kanske man ska säga så här mitt i sommarhettan...

Det känns... sådär... Efter matchen mot AIK förra veckan kändes det tomt, konstigt och oroväckande. Läs mer om mina tankar efter den matchen här.

Den är det nog så att jag inte har "kommit igång" riktigt efter VM uppehållet. Ska jag vara ärlig fick man känslan av det var likadant för MFF.

Men förhoppningsvis taggar killarna igång efter ännu ett nytt fantastiskt Tifo, och på hemmaplan. Mycket AIK:are ska komma sägs det - kul med mycket motståndarpublik men det är trist att man i såna sammanhang ändå ska ha en liten gnagande oro för bråk...

Men förhoppningsvis blir det en stor fest som slutar med firande från MFF håll!

Lust att hjälpa Wabbie att hjälpa?

Man skulle kunna tro att samma regler gäller för alla som söker hjälp på grund av ofrivillig barnlöshet i Sverige men så är det inte. Regler angående ålder, hur många IVF-försök man får osv vidare varierar en hel del mellan olika landsting.

Men oavsett vilka regler som gäller så är det bara att konstatera att det finns väldigt många som tvingas ge upp sin dröm om barn för att de inte har råd att gå vidare med IVF-behandlingar de själva måste betala eller med adoption. Wabbie Foundation är en ganska nystartad organisation som har som mål att hjälpa ofrivilligt barnlösa ekonomiskt. Kika in här och läs mer om Wabbies verksamhet. Tycker du att det verkar vettigt: Skänk en slant och / eller vidarebefordra info om att de finns till vänner och bekanta, och/eller bli fan av dem på Facebook.

Tveksamt lördagsnöje...

Eftersom jag numera jobbar en del helger och kvällar så har Henry och jag satt oss för att inte boka upp för mycket socialt de helger jag är ledig för att ha möjlighet att göra saker tillsammans eventuellt på tu man hand.

Denna helgen har varit obokad ett bra tag, vi har haft lite olika saker på gång men bestämde oss för ett par dagar sedan för att gå på Diggiloo konsert i Kristianstad. Vi såg verkligen fram emot det och förberedde en liten picknick korg eftersom vi bokat "platser i det gröna".

Till saken hör att Henry under ett par veckors tid haft problem med knät. Inflammation i en slemsäck skulle det vara och det har orsakat både akuten-besök, tömning på vätska, kortisonspruta och antibiotika+antiinflammatoriska tabletter. Det verkade ett tag vara på bättringsvägen menbörjade sen svullna lite mer. Idag, efter att vi handlat lite inför picknicken och konserten, upptäckte vi att nu inte bara knät var svullet utan nu började även smalben och vad. Han ringde då till den helgöppna vårdcentralen som beordrade honom att genast åka till akuten eftersom det fanns risk att det var en propp!

Sagt och gjort, vi kastade i oss lite mat och åkte in till akuten i Lund. Under en kort tid hade vi svaga förhoppningar om att kunna åka på konserten om vi skulle komma till snabbt. Men efter att det kom in trafikolycka efter trafikolycka stod det snart klart att vi inte skulle spendera kvällen med att lyssna på Jessica Anderssons ljuva stämma och skratta åt Thomas Pettersson. Istället satt vi i väntrummet till ortopedaktuen i många långa timmar...

Till slut kom vi in och läkaren kunde snabbt stilla oron, det var ingen propp utan det var inflammationen och vätskan som spökade. Henry fick antibiotika på dropp, och så skulle knät tappas på vätska igen. Men istället för att tappa det med en kanyl så skulle det nu till tungt artilleri. Läkaren skar upp en öppning i knät, tappade ut en del vätska och pressade sedan ut vätska och annat gojs som fanns i knät. (Såg inte alls mysigt ut, stackars Henry...). Sen fick han en rejäl kompress och bandage på och tanken är att knät ska fortsätta läcka ut vätska under kvällen och natten, sen ska han in på morgonen imorgon igen och ev tappa ut mer samt få mer antibiotikadropp.

Till den som bestämmer vad som ska hända i folks liv: Seriöst, det känns som om det räcker nu! Vi skulle verkligen behöva lite medgång nu...

Servicekänsla

Under midsommarhelgen var vi på en liten välbehövlig weekendresa till Gdansk. Det var jättemysigt att vara där tillsammans, vi såg en hel del och hade det jättebra. Men det fanns ett par små men...

Något som kan få mig allt från småirriterad till skogstokig är dålig service. Kanske beror det på att jag mer eller mindre alltid jobbat med att ge service (och jag tycker själv att jag gör det bra), därför förväntar jag mig att jag ska få samma bemötande när jag själv går på restaurang, bor på hotell etc. På den här resan kan man väl säga att mina förväntningar på denna fronten grusades rejält...

På hotellet var det lustigt nog ägarinnan/chefen som var den otrevliga, hennes nyanställda receptionist var i och för sig inte särskilt kunnig men hon var trevlig och gjorde vad hon kunde. Första natten sov jag nästan ingenting. Sängarna var vansinnigt obekväma - tänk er en säng utan någon form av bäddmadrass på -jag tror att jag fortfarande hade märken efter fjädrarna i höft och axel på morgonen. Eftersom jag har det jobb jag har så tror jag inte på att vara otrevlig mot personal så jag frågade ägarinnan (som själv jobbade i reception/frukost den dagen) väldigt vänligt och försiktigt på morgonen om det fanns någon som helst möjligthet att få något till sängen som gjorde den mjukare. Hon förstod inte helt vad vi menade så hon följde medupp till rummet, stirrade argt på oss och sa "It's normal", sen vände hon på klacken och gick. (När vi senare på kvällen pratade med den andra receptionisten så fixade hon snabbt och lätt extra täcken att ligga på vilket hjälpte en del).

Efter "it's normal" incidenten fick vi en utskällning på polska när vi hade oförskämdheten att be spårvagnsföraren om två 24 timmarsbiljetter (vilket skylten bredvid honom visade att han sålde), så vi fick snällt köpa varsin vanlig 1 timmesbiljett istället. Under ett besök på ett museum som vi hade sett fram emot att gå till kom en annan höjdpunkt. I entrén fanns en massa informationssyltar etc på både engelska och tyska och damen som sålde biljetterna pratade också engelska. En bit in genom salarna visade det sig att den utställning som vi kommit för att se var stängd, vilket såklart var en besvikelse men vi tänkte att vi ju kunde kolla på resten ändå. Men det visar sig då att all information i alla montrar på hela museet bara fanns på polska. Vi tänkte då att det ju måste finnas någon guidebok eller häfte vi missat att få med oss, på flera andra museer jag varit i Polen så finns det infoblad att få med sig på engelska och tyska och ibland fler språk. Vi gick därför tillbaks till entrén och frågade om det gick att få någon information på engelska. Hon tittade på oss som om vi var något hon råkat trampa i på gatan och sa att det inte fanns någon information alls i museet. Vi sa då att det ju fanns information i alla montrarna men bara på polska och det är ju svårt för turister att förstå vad det är de visar. Hon svarade då (med tillhörande handviftningar): "We are a museum, we do not have to have information in every language. No there is not informtaion in english, german, japanese or other". Vi lämnade museet...

Missförstå mig inte, vi hade det väldigt bra på resan men visst ger ett antal såna här händelser per dag lite smolk i glädjebägaren. Hade det här varit hemma i vardagen hade jag nog fått ett eller flera utbrott men eftersom vi var på semester försökte jag bara gilla läget, bita mig i tungan, och ta ett par djupa andetag.

Var är min röst?

Jag är jättetrött på att vara förkyld. Jag ska inte på något sätt påstå att jag varit jätteförkyld eller otroligt sjuk. Jag är bara trött på att känna mig hel- eller halvhängig att inte vara pigg och frisk och det verkar fortsätta. ¨

När jag blir förkyld så följer det ofta samma mönster. Det börjar med ont i halsen, rejält ont när jag sväljer. Sen följer nästäppa, snorighet och slemmig hals. Sen kommer den förhatliga hostan. Jag har alltid hostat massor vid förkylningar ända sen jag var liten, vet att jag någon gång hostade tills jag kräktes. Detta leder till heshet och jag tappar rösten eller är nära att tappa rösten. Nu är jag där igen.

Vet ni hur frustrerande det är att tappa rösten? Man tror kanske inte att det ska vara så himla svårt att vara tyst. Men testa själv. Rör dig bland folk du känner utan att säga ett enda ord. Gå ut på stan, handla etc, men du får inte öppna munnen. Svara inte i telefon. Helt enkelt: Håll truten. Gör nu detta i en eller flera dagar i sträck, precis hela tiden. Det är vansinnigt frustrerande kan jag tala om. Jag är inte riktigt där att jag tappat rösten helt ännu, men vill inte heller komma dit så jag måste tänka migför. SUCK!

Så nu har jag kvidit färdigt. :-)

Äntligen badkar!

Sedan vi flyttade från lägenheten på Möllan så är det väldigt få saker jag saknat. En är att kunna gå ner på torget och välja och vraka bland billigt frukt och grönt. En annan är att ha badkar. Vi har pratat om att skaffa ett här i huset så småningom men det har skjutits på framtiden av olika skäl - ibland praktiska och ibland ekonomiska. Men nu är det här! Visste att Henry skulle köpa det idag men som en överraskning så hade han installerat det också! Kom hem för sent idag dag för att krypa ner där men imorgon är det invigning! Ååååå vad härligt! Ett varmt bad med lite bubblor, en bra bok och ett glas rött på badkarskanten. Sämre kan man ha det. Tjoho!

Tänkvärt...

Detta läste jag i ett inlägg på en annan blogg. Värt att tänka på...

"Jag hör många runt omkring mig som säger att de ska skaffa barn om ungefär ett år, eller att de vill ha ett syskon om ungefär 1 ½ år, för det passar bra. Många har inga problem att skaffa barn, och det är jag glad för, för detta är ingenting jag önskar ens min värsta fiende, men tänk på att barn är ingenting man skaffar. Det är någonting man välsignas med. Jag gästbloggar här hos "X" för att kunskapen om ofrivillig barnlöshet behöver öka. Många drabbade med mig, har många gånger fått frågan, ”När ska ni skaffa barn?”, ”Är inte ni sugna på barn?” osv. Tänk på att människor i er omgivning kanske vill ha barn, helst igår, men inte kan. Smärtan vi lever med är redan tung, så tänk er för innan ni frågar nästa gång. Man vet aldrig vem som är drabbad."

Mycket på gång...

... i rabatter, på verandan och i vårt nya lilla växthus. Det har hänt massor nu på bara ett par dagar. Rabarbern växer som sjutton, på jordgubbs- och smultronplantor börjar blommorna så smått försvinna och ersättas av små, små gröna bär. Vaxbönorna har plötsligt poppat upp en efter en, den ena sortens morötter har jag fått gallra en första omgång och i växthuset håller ännu en tomatplanta att växa sig för hög för att få plats. Snart dags att plocka bort en hylla för att de inte ska slå i taket. Chili- och paprikaplantorna börjar också röra på sig, det enda som egentligen inte kommit igång som vi hoppats är kryddorna och vårlöken.

Det är inte bara växterna som mår bra av sol och värme, utan även jag! Att få äta frukost på verandan, plocka fram shorts och linne, ligga och läsa bok i solstolen - det gör gott för både kropp och själ!

Att vara stark

Hittade den här texten på en annan blogg. Så sann den är. Jag hoppas att jag är stark...

Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit

Marie Fredriksson Anthony, 1986

Härlig kväll

Ännu en underbar MFF-seger! Mer om den i min matchrapport här.
Ett glas vitt under tiden som matchrapporten plitades ner, därefter väntade ljuvligt goda revben som sambon lagat til. Det är en duktig karl jag har! Nu latar vi oss framför TV:n med lite Jägermeister.
Ibland är det rätt gott att finnas till!

Mitt härliga MFF straffades

Så länge såg det ut som om MFF skulle lyckas med det de aldrig lyckats med, dvs vinna mot Elfsborg på Borås Arena. Det började så bra med Durmaz 0-1 mål som var ännu en pärla upp i krysset. Försöker han konkurera med sig själv om att komma till fotbollsgalan? Spelet var bra från båda lagen, Elfsborg var riktigt farliga, framför allt på sin vänsterkant där Ulrich/Pontus fick det tufft gång på gång. Så kom det fantastiskt snygga 0-2 målet som jag från en väldigt oväntad person fick beskrivet som fotbollsporr. Inte vet jag om det är en bra beskrivning men godis för fotbollsögat var det definitivt. Men repliken från Elfsborg kom ursnabbt och det stod 1-2. i paus.

Vi hade det riktigt tufft i andra halvlek och det fanns definitivt en oro att kvitteringen skulle komma. Men så kom vår chans, Daniel Larsson revs ner och domaren blåste straff! Men Wilton, som hade varit så bra i matchen, är för närvarande inte någon bra straffläggare. Han missade, vilket också verkade följa honom mentalt resten av matchen. Elfsborg hade efter det flera chanser och till slut fick man också mycket riktigt in kvitteringen.

Jag fick nästan huvet avbitet av en kille på krogen när jag sa detta men jag står fast vid det med tanke på motståndet och med tanke på hur matchen som helhet såg ut: Vi ska vara glada att vi fick med oss en poäng.

Det är absolut ingen katastrof att tappa en poäng i Borås, hade jag varit Elfsborgare hade jag varit riktigt sur över att bara ta en poäng i den matchen.

Snart dags att ta sig an Åtvidaberg. Hade det varit för ett par veckor sedan så hade det vara svårt att INTE underskatta dem. De var till synes hjälplöst sist, gjorde inte ett enda mål och såg ut att bli säsongens slagpåse. Men nu har de kommnit igen och det med råge. De öser in mål och klättrar i tabellen. Givetvis bör och ska vi slå dem på Swedbank Stadion men det gäller att grabbarna fortsätter prestera på topp.

Läste precis att Rick Kruys är tillbaks igen efter sina skadebekymmer. (Läs Helens intervju med honom här). Med även Miljan tillbaks så är det en hård kamp om platserna på mitten. Härligt!

Man hinner inte landa...

... från en match till en annan. Men det gör inte så mycket - det är rätt skönt att få vara här uppe i det himmelsblå och sväva runt och kunna få säga till nästan alla andra, den klassiska kommentaren: Hallå där nere, vi är Malmö FF. :-) Skämt åsido, det är så himla skönt att fåvara glad när man tänker på MFF och njuta när man ser matcher.

Jag är så imponerad över hur laget spelat hittills iår och vad man presterar. Det finns en helt annan mental styrka, en helt annan lagkänsla, nytt mod vilket sammantaget leder till ett härligt spel, mycket mål, många poäng och en placering i toppen. Så härlångt Jag måste flika in det, känns som att utmana ödet annars. Vidskeplig? Vem? Jag? :-)

Det som känns allra bäst äratt vi klarat det trots motgångar. Skada efter skada har kommit, man har tänkt att "Fan, nu kommer vi att tappa flytet", men icke! Yngling efter yngling har kommit in i laget och visat att man är redo och att man inte tänker släppa sin plats så lätt när man väl fått smak för det.

Idag väntar en riktigt tuff match, Elfsborg borta. Risken finns att vi får spela den matchen med vår tredjemålvakt. Efter TFF matchen var jag helt säker på att det skulle bli så, Dahlin verkade helt knäckt och kändes inte särskilt hoppfull (läs hans kommentarer från presskonferensen här). Men efter att ha läst intervjun med Dahlin från dagen efter (gjord av min eminenta Himmelriket kollega Magnus) så känns det bättre. Läs vad Johan hade att säga här.

Jag vågar inte helt tro att vårt fantastiska flyt ska kunna hålla i sig, men visst vore det gött att komma hem med åtminstone något poäng i bagaget! Matchen kommer vi att se på Bryggaregatan här i Eslöv, Henry har bokat bord och lovat bjuda mig på mat! Namnamnam!

Seger

Så blev det ännu en härlig seger, som inte känns desto mindre härlig med tanke på att den kom mot Glennarna i pyamas! Ska gå och lägga mig nu, intensiv helg väntar, så man får nöja sig med lite kort info från mig hämtat från Himmelriket här.

Det härliga var att det var skitsvårt att välja ut fem snabba för det fanns så mycket att välja på! Lika svårt var det att välja ut månadens spelare - något vi gör i redaktionen varje månad - det är ju så många som varit bra!

Kommer säkert att sova sött inatt!

Tre nya poäng i måndags

Segern mot Djurgården i måndags satt onödigt långt inne. Men en seger blev det och visst är det en styrka att kunna vinna även när man inte spelar på topp? Sen gäller det att kunna plocka fram mer mot tuffare motstånd.

Matchbilden påminde om det vi sett i ett par matcher tidigare, MFF började lysande, passningarna gicksom på räls och det såg ut som om man kunde lyckas med vad som helst. Efter bara 10 minuter satt ettan där -Ulrich slog ett perfekt inlägg som Daniel Larsson säkert satte bakom DIF målvakten, hans första allsvenska mål i år.

Sen var det lite som om MFF:arna tog ledigt. Man slutade ta löpningarna, man var nonchalanta både i försvars- och passningsspel och man gjorde en del sanslösa misstag. Och det var inte de oerfarna "fjunisarna" som stod för misstagen, det var "gamla rävar" som Ricardinho och Danne - Pontus Jansson fick istället flera gånger agera räddande ängel. Ledningen stod sig dock till halvtidsvilan.

Man har vant sig vid att MFF numera kan göra brillianta andra halvlek men i den här matchen fanns tendenserna från första kvar. Förändringen kom egentligen när Jille kom in istället för Jimmy. Inte för attt Jimmy varit dålig, men han hade mattats av en del och Jille var riktigt, riktigt bra. Efter ett härligt dribblingsnummer fick Gische fram bollen till... ja just det Daniel Larsson som fick göra sitt andra mål.

Nu borde det varit klart, vi borde ha fått slappna av på läktaren och fått njuta av bra spel och en säker seger. Men icke sa nicke, killarna bestämde sig för att vi skulle få vara nervösa in i det sista. Ett galet missförstånd mellan Dahlin och Danne ledde till 2-1 och som om det inte var tillräckligt så missade Danne kort därefter en straff... Men efter tilläggsminuterna, som i detta nervösa läge såklart inte var de "obligatoriska" tre utan FYRA, så stod MFF ändå som segrare.

Otroligt skönt för Daniel Larsson att få göra mål. Gische var lysande framåt men var en som blev nonchig bakåt i första. Pontus växte jämför med förra matchen. Ulrich gjorde sin bästa match på länge -han är nästan alltid säker bakåt men nu ville ha vara med och leka framåt också. När såg vi senast Ulrich göra ett dribblingsnummer á lá brasse? Trist att Agon inte kunde få in returen. Även om Ivo gjorde ett bra jobb så saknade vi Wilton, skönt att han är tillbaks mot Göteborg. Jag skulle vilja se Wilton o Ivo tillsammans nästa gång.

Och nästa gång är alltså redan imorgon... Det är tätt mellan matcherna just nu!

Match ikväll

Har ärligt talat haft lite svårt att fokusera på att det är match ikväll, det har varit lite för mycket annat som snurrat i huvet och det är det fortfarande egentligen.

Men när jag väl sitter där på Swedbank Stadion ikväll kl 19 så kommer det bara att vara fotboll som gäller vilket är rätt skönt. Fotboll är ett riktigt bra sätt att koppla bort allt annat.

När jag väl tänker på matchen idag känns det lite läskigt. Det Malmö FF vi såg mot HIF var inte det Malmö FF vi haft glädjen att vänja oss vid den här säsongen. Man hade ingen som helst förmåga att vända det underläge man hamnade i mot HIF och blev stundtals utspelade.

Ovanstående berodde väl delvis på att vi drabbades av ytterligare två skador. Eddie Ofere, som kommit tillbaks så starkt efter sin tidigare skada är nu borta under resten av våren, och Ricardinho fick en smäll i ryggslutet. Den senare är som tur är tillbaks i truppen till matchen ikväll mot DIF men frågan är om han startar. Lägg till att Wilton är avstängd så är startelvan plötsligt långt från den som man är van vid och önskar...

Men det är nu det är läge för de unga, mer orutinerade spelarna att visa vad de går för. Det är ett tight spelschema och vi kommer att vara att tvungna att gå runt på en hel del spelare. Så nu är det upp till bevis! Vi har inte råd att komma in i en formsvacka nu.

En vovve har fått ett hem

Nu är det klart att Nixon får ett nytt hem. Det har självklart varit (och är) jättetufft för Nixons husse och matte att behöva fatta det här beslutet. Jag lider med dem, men är samtidigt helt säkert på att han kommer att få det jättebra i sitt nya hem. Tack till er som på olika sätt engagerat er.

En vovve behöver ett hem

På min goda vän Lottas blogg ligger det just nu en vädjan som jag på detta sätt vill försöka hjälpa henne att sprida. Hennes sons älskade vovve behöver ett nytt hem och det så snart som möjligt. Är du seriöst intresserad av att skaffa hund eller känner någon som är det? Klicka på rubriken så kommer du till Lottas blogg där du kan läsa mer om Nixon samt se honom på bild.

Derbyförlust

Visste att det skulle bli jäkligt tufft idag, men hade ändå trott att vi skulle kunna få med oss minst en pinne hem. Men icke sa Nicke, vi fick åka hem med en stor fet nollpoängare och dessutom med fler skador på viktiga spelare. Både Eddie och Ricardinho har ju nyligen kommit tillbaks från skador så det måste kännas riktigt tungt för dem. Eddie verkar ju vara borta ett bra tag, vi får hoppas att det inte var så illa med Ricardinho.

Mycket mer orkar jag inte riktigt plita ihop nu, har precis publicerat min matchrapport. (Som inte heller den är nån vidare djupanalys men det gick helt enkelt inte att få fram mer just nu). Du kommer till den om du klickar på rubriken ovan.

Om derbykänslorna kärlek och hat

Jag har under ganska lång tid haft en text inom mig som jag velat skriva men inte riktigt fått ut. Inför de senaste derbyna mot HIF har jag försökt skriva den, men har inte fått ihop det till något bra. Inför tisdagens derby bestämde jag mig för att göra ett nytt försök. Den här gången fick jag ihop en text jag blev riktigt nöjd med och efter lite feedback från redaktionen publicerades den alldels nyss. Jag har ibland rejäl prestationsångest inför att skriva på Himmelriket, där finns så många lysande skribenter och det görs intervjuer som skulle platsa i vilken tidning som helst. Men den här texten, som du kommer till om du klickar på länken, är jag faktiskt ganska stolt över!

Ännu en seger

Efter ett par jobbiga dagar med mycket gråtande och annat elände så var det riktigt skönt att gå på match i onsdags. Man får ur sig en faslig massa känslor under en match (åminstone om man är sådan som jag), och när man får jubla och vara glad så är det såklart extra nyttigt för själen. För kvällen hade jag som bänkgranne inte min pappa utan min "fotbollslärling" Anna. För henne var matchen nog inte bara bra för själen utan även för kroppen, hennes krånglande mage mådde bra efteråt, trots att (eller tack vare) att den fick besök av en pytteliten firrar-wirre. Vi pratade efter matchen om hur fascinerande det är med alla känslor kring en sån sak som fotboll. Tänk att man kan bli så lycklig att man hoppar upp och ner och vrålar och jublar av att en kille med himmelsblå tröja skjuter in en boll i ett nät. Konstigt men härligt!

Och det är verkligen härligt att vara MFF:are just nu. Det verkar finnas trygghet, harmoni och självförtroende i truppen på ett helt annat sätt än de senaste åren. Och det bästa är nästan att det inte känns som att man presterat på topp i vissa matcher / delar av matcherna. Trots att det finns mer att ta av har man efter 6 omgångar gjort flest mål, släppt in få och ligger tvåa. Vilket derby det kommer att bli nästa vecka! Hoppas verkligen att det får bli en riktig fest utan bråk... Hoppas få fortsätta se Eddie och Larsson tillsammans på topp. Vilken match Daniel gjorde mot Häcken! Unnar honom ett mål också snart, även om han är vår nya assistkung. Härligt att Ricardinho är tillbaks! Även om jag verkligen gillar Halsti som ersatt honom så har brassen offensiva egenskaper som få ytterbackar i allsvenskan har. Tyvärr lär nog hans snabba comeback göra att vi förlorar honom i sommar... Men sådan är ju tyvärr fotbollen numera. En himla massa olika målskyttar har vi haft så här långt, fattas bara att en sån som Ulrich petar in en boll snart också. :-) Japp, jag inser att det är en faslig massa omgångar kvar, men jag ämnar njuta så länge jag kan av framgångarna!

En efterlängtad vila

Är precis hemkommen från begravning. Vår älskade Anna finns inte mer. Sedan en tid tillbaks var hon svag och trött, hon ville inte mer nu. Men samtidigt som det känns skönt att hon fick somna in, precis som hon ville, så är det väldigt tomt och sorgligt just nu.

Anna var syster till min mormor. Min familj har stått Anna nära ända sedan jag var liten, men sedan mormor dog när jag var tonåring så har Anna känts som en extra mormor för mig. Det bodde ett stort, stort hjärta i den lilla kroppen! När många har svårt att komma ihåg bemärkelsedagar för de allra närmaste så mindes Anna alltid inte bara barn, barnbarn, barnbarnsbarn och nu till sist även barnbarnsbarnbarn! Hon kom ihåg oss alla i den närmaste kretsen och jag kan inte minnas en födelsedag eller namnsdag där jag inte fått en hälsning av henne. När jag bodde i England ringde hon och hennes man Egon t.o.m till hotellet där jag jobbade för att önska mig god jul, den bästa julhälsning jag någonsin fått!

Jag är så glad och tacksam att jag fick chansen att komma henne ännu närmre i och med att jag flyttade till Eslöv för snart två år sedan. Det har inte sjunkit in riktigt ännu att jag inte kommer att kunna packa ihop kaffe och kakor och gå bort till Anna och bara prata och umgås, och det svider i hjärtat av att tänka på det.

Så fick du din efterlängtade vila. Sov gott älskade Anna!

Underbart skön seger!

I första halvlek kändes det som om det satt långt inne. Vi hade svårt att få igång något ordentligt spel och det blev mycket långa (och höga!) bollar på Larsson / Ofere som KFF:arna ganska lätt plockade åt sig. Men det som var riktigt skönt att se var att MFF spelarna inte på något sätt vek ner sig efter inte bara ett utan två underlägen. Det fanns inga hängande huvuden, ingen ängslighet eller annat sånt trams som vi fått se för mycket av de senaste säsongerna. Det fanns jävlar anamma och det fanns förmåga att ta tag i spelet och förbättra sig. I pausintervjun sa Rolle angående långbolleriet något i stil med att: "Vi ska börja spela mer fotboll" och det gjorde man! det var så härligt att se laget vända och det var extra härligt att just de tre som gjorde målen fick göra dem: 1) Eddie Ofere - tillbaks igen efter skadan, lika jobbig som vanligt för motståndarna att möta 2) Wilton - den nye lagspelare Wilton gjorde målet helt på egen hand. Hr Rydström verkade närmast chockad i intervjun efter matchen, kanske var det uppsnurrningen vid 2-2- målet som gjorde honom yr? 3) Markus Halsti - den tyste lugne men samtidigt tuffe finnen fick avgöra matchen och jag satt och log länge efter att hans nick gått in i nätmaskorna. Halsti har varit hånad, suttit långt långt inne i frysboxen men aldrig gnällt. När det behövts har han agerat hjälpgumma och gjort ett riktigt bra jobb. Nu fick han äntligen kliva fram i rampljuset och göra det avgörande målet. Härligt!
Det finns säkert massor av andra saker jag skulle kunna skriva om matchen men jag har ingen lust just nu. :-) Nu ska jag bara sätt amig och njuta en stund! Lite mer om vad jag tycker 8fast på samma ämnen som ovan) finns på Himmelriket - klicka på rubriken så kommer ni dit!

Slapp bloggare?

Ja, man kan väl inte kalla det annat när det gått nästan två veckor sedan senaste inlägget och jag dessutom försummat att skriva om senaste matchen. Och inte heller detta inlägg blir mycket att hänga i julgranen - Henry vill att jag kommer ut i trädgården och jobbar lite och det kan jag väl knappast protestera mot med tanke på hur mycket tid han lägger ner där. jag ska visst klippa rosorna... Undrar hur man gör det? Bara att hugga en häcksax och leka Edward Scissorhands lär nog inte funka. Plockar med mig en av våra många trädgårdsböcker ut så får vi se hur det går.

Match igen i eftermiddag, bort mot Kalmar. Det brukar ofta bli ganska öppna och spännande matcher mot Kalmar så det blir förhoppningsvis en trevlig eftermiddag. Med Ricardinho p åväg tillbaks och Eddie i målform så har Rolle säkert haft angenäma problem när han tagit ut laget. Jag hoppas att Eddie får chansen, i senaste matchen var det efter hans inhopp som det började hända saker för MFF. Önskar nu att jag hade valt att åka till Kalmar för att se matchen, både för att få vara i Kalmar och för att se ännu en match live och för att få träffa min MFF lärling Anna. Men å andra sidan, vad gäller att se matchen live, så är Fredrikskans en usel arena för bortasupportrar. Och det finns ju trots allt en hel del annat i livet som ska hinnas med förutom fotboll. Så Bryggaregatan 2 och TV:n it is.

Dags för en god vana...

...tror jag det sägs i nån TV-reklam. Om jag inte minns fel så säger man väl också att en gång är ingen gång, två gånger är en vana. Stämmer detta så innebär det att MFF nu tagit för vana att göra tre mål i varje match och en sån vana kan man väl inte kalla annat än god!

Idag var det inte mycket till skönspel som det var i hemmapremiären, men det var heller inte att vänta. Men det som verkligen värmer är att vi vinner en sån här match och vinner den klart. Jag tror att om detta hade varit förra säsongen hade matchen slutat antingen 0-0 eller så hade det blivit en snöplig 1-0 förlust, då kunde vi också kämpa bra, slita och ha stort spelövertag, men hade förtvivlat svårt att få in bollen. Oerhört glädjade också att vi gör mål på hörnor! Förra säsongen var fasta situationer, för att uttrycka sig milt, inte MFF:s starka sida. Till iår har man, under nye andretränarens ledning, tränat mycket på detta och det verkar ju onekligen ha gett resultat.

Är det någon särskild spelare du vill ska lyckas i nästa match? Vänd dig då inte till Rolle eller laget, vänd dig direkt till mig. Jag skriver något hårt och kritiskt om spelare, antingen här eller på Himmelriket, så presterar spelaren genast bättre! Efter första matchen t ex hävdade jag att Daniel Larsson/Agon inte var ett bra anfallspar utan skulle passa bättre var för sig tillsammans med Eddie. Agon svarar genast med att göra 2 mål i kommande match. Efter förra matchen har jag fortsatt att säga att jag gärna ville se nån annan än RÅP på innermittfältet, följaktligen gör RÅP idag två mål. Hmmm, få se nu, vore det inte väldigt kul att se Ulrich göra två mål? Tycker nog att Ulrich måste skärpa till sig om han ska behålla sin plats i laget, börjar han inte bli lite långsam? ;-)

Undrar till sist vad man, på vissa TV-kanaler, ställer för krav på dem man anställer som kommentatorer. Ibland funderar man ärligt talat på att stänga av ljudet när man kollar på fotboll för att slippa lyssna på eländet. Stolpskottet som kommenterade MFF:s match idag var ett sådant exempel. Han hade anlag till mundiarré, höll långa utläggningar om ingenting vilket ledde till att han missade att kommentera målchanser och liknande. Han hade väldigt mycket att säga om MFF:s målvakt Jimmy Dahlin (Johan Dahlins okände bror som hoppat in?), imponerades av snabbheten hos Ulrich Vischangsch (hade han nallat av whiskeyflaskan?), hans klokaste uttalande var att RÅP nog är glad över att ha gjort två mål i matchen. Sicken tomte!

Himmelsblå dominans!

Kanske blev spelarna peppade av den härliga inramningen (trots att vi var "bara" knappt 14000 på läktaren igår), kanske är MFF bara riktigt bra på hemmapremiärer på Swedbank Stadion, men kanske - ett härligt, spännande kanske - är MFF faktiskt så här bra iår! En sak är säker, kan man fortsätta på samma sätt som igår så kan det bli en riktigt rolig säsong!

I inledningen av första halvlek kändes det lite trögt. Örebro visade att de inte tänkte ställa upp någon köttmur till försvar utan gärna bjöd upp till spel. Tålamod har aldrig varit MFF-publikens starka sida och redan efter 06.42 stod en herre ett par rader framför oss och vrålade om att laget måste skärpa sig. Men så sakta men säkert började MFF hitta rätt i spelet, man tog rätt löpningar och tajmingen i passningarna satt. Efter 20 minuter visade Agon att han inte tänker acceptera benämningen supersub längre - på framspelning av Durmaz och Larsson stänkte han in 1-0 och flagghavet böljade igen på Stadion. Målet verkade ge laget en riktig kick och man dominerade nu helt under en period, och knappa 10 minuter efter Agons första mål var det dags igen. Daniel Larsson tog återigen rollen som framspelare och Agon satte ytterligare en boll i maskorna bakom Alvbåge.

I panelen förra veckan sa jag något jag antar att jag kommer att få äta upp nu: "Jag tycker inte att Agon och Daniel Larsson är ett bra anfallspar". Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag har så gärna fel i mina uttalanden om laget och spelarna så länge det är åt det positiva hållet. Om någon lyfter sig och överträffar mina förväntningar så: Go ahead, ingen prestige från min sida. Agon och Larsson hittar varandra mycket bättre än jag trodde de skulle göra. Jag tycker fortfarande (en dåres envishet?) att vi tappar vissa dimensioner i spelet utan Eddie och även om Daniel Larsson spelade fram till flera fina lägen igår så tycker jag att han kommer bort lite bredvid Agon. MEN: Vilket fantastiskt läge att ha ett rejält sparkapital på bänken! När nu Agon-Larsson kombinationen också funkar har vi plötsligt, när alla är friska, flera anfallskombinationer att välja på, och vi kan anpassa vår uppställning efter motståndarna om så önskas. Dessutom behöver vi inte vara så sårbara för skador och avstängningar. Inom kort lär vi också ha Rick Kruys och Miljan tillgängliga och förhoppningsvis snart också Ricardinho. Känns skönt!

I andra halvlek fortsatte MFF att dominera och det är länge, länge sedan jag sett laget spela så här bra över hela banan. Danne /Sudic funkade återigen bra ihop - för de fick en del att göra, ÖSK ska ha all heder av att de faktiskt aldrig gav upp utan försökte komma igen hela matchen. Durmaz hade lekstuga på kanten och Guille var också spelhumör. MFF skapade chans på chans och till slut fick man utdelning - Guille satt dit 3.an efter ett härligt litet dribblingsnummer. Det gavs också ett utmärkt läge till ett fjärde mål, men tyvärr var Wiltons straff allt annat än bra. Jag tyckte riktigt synd om Wilton där, han har verkligen lyft sig denna säsongen, spelar mycket mer för laget än sig själv och det syns att han vill så mycket. Jag hoppas att han inte tar straffmissen på fel sätt utan fortsätter att jobba som i de här två första matcherna, då kommer det att lossna för honom.

Det var verkligen en härlig kväll! Fantastisk inramning, jättebra spel och pappsen och jag gillade våra nya platser, en bit högre upp och längre in mot mitten än tidigare. Enda nackdelen är att vi sitter ytterst på en rad och att folk av någon jävla anledning måste resa sig och gå ut ett par minuter innan pausvilan istället för att se klart halvleken. Vi får försöka uppfostra dem under säsongens gång. Kvällen avslutades med klassisk "en öl" på Möllan tillsammans med underbara Anna som snart äntligen flyttar tillbaks till Malmö igen. Ska snart in o träffa henne på stan - då får vi leta upp en Sydsvenskan eftersom vi tydligen är med på en liten "eftermatchintervju" där i malmöupplagan.

Stum av beundran!

Igår var det dags för himmapremiär för MFF. Inför matchen har det inte pratats så mycket om matchen utan mest om det mäktiga Tifo som skulle presenteras. Har förstått på kommentarer jag läst på Himmelriket att en del var besvikna och trodde det skulle vara med spektakulärt eftersom man lagt ner så mycket pengar på det. Jag håller absolut inte med - jag tyckte det jättevackert, perfekt som 100års firande, och, för att använda min vän Annas uttryck från TV-intervjun: Mäktigt! Först jätte-tygstycket som täckte hela ståplats med den enkla texten "Hundra år" innan spelarna lämnade planen efter uppvärmningen. Sen banderollen som löpte längs hela Swedbank Stadion med namnen på dem som grundade MFF för 100år sedan. Och sen, när spelarna är på väg in på plan: Ytterligare en gång täcks hela ståplats sektionen, nu av en bild på restaurangen där klubben bildades och runt hela stadion viftas det med 10 000 (!) flaggor, allt till ljudet av vår pampiga hymn! Jag tyckte det var så läckert! Tänk så otroligt liten man måste känna sig som ÖSK:are på väg in på plan i det läget, när man tittar bort på sin klack på ett par dussin personer.

Kanske är det allt hype inför Tifot som gjorde att en del blev besvikna, kanske hade de väntat sig något helt annat. Men i mina ögon var det, precis som sig bör en sån här dag: fokus på historien, det var värdigt samtidigt som det var pampigt och storslaget. Jag beundrar verkligen killarna (finns väl inte så många tjejer med vad jag förstår) som lägger ner så mycket arbete och kärlek för MFF! Hade fickan full med pengar som jag tänkt stoppa i en av era bössor, men förstår att det inte riktigt fanns tid för insamling denna gång. Ni får dem på nästa match istället.Min kamera är ingen hit, och ovanpå det är jag ingen bra fotograf, men ett par bilder blev det i alla fall. Fler, garanterat bättre bilder, tagna av min bror kommer ni att hitta senare idag på Himmelriket (länk finns här på bloggen för er som inte hittar dit)

Tankar kring himmapremiären

På grund av tidsbrist hinner jag inte skriva något riktigt inlägg om mina tankar inför himmapremiären. Det får duga med min införrapport på Himmelriket. Den kommer ni till om ni klickar på rubriken ovan.
Framåt Malmö - Heja di blåe!

Om att få tummen ur ...

Om man skriver inför en match borde man väl också skriva något efter matchen kan tyckas.
Jag kan inte annat än hålla med, men skyller på att jag velat spendera tid med sambon vilket jag inte får så mycket chans till numera på grund av jobbet. Min laptop är för närvarande är indisponibel. Ska jag skriva måste jag alltså gå upp i "arbetsrummet" istället för att sitta nere i vardagsrummet tillsammans med hjärtat. Sen har hus o hem pockat på uppmärksamhet och i fredags var vi barnvakter åt ett annat litet hjärta, underbare Emil.
Men klicka på rubriken så får ni ta del av mina åsikter (och som bonus även ett par andra paneldeltagare).

Premiärdags för di blåe!

Så var den här, dagen vi supportrar väntat på sedan slutsignalen för Allsvenskan 2009. Det känns onekligen rätt skumt att det är dags för fotboll när det fortfarande är snö och minusgrader men sånt är nu läget.

Det är alltid härligt men samtidigt pirrigt inför en premiär. Man har så mycket förväntningar men också så mycket oro i kroppen. Träningsmatcher i all ära men det är ju nu det är upp tillbevis, det är nu grabbarna ska visa vad de går för. Jag hoppas verkligen en hel del på MFF iår, även om jag är långt ifrån säker på att det kommer att bli succé. Vi har fått behålla truppen intakt, alla våra unga spelare har fått mer rutin, Wilton har fått vila och en ordentlig försäsong i kroppen, Miljan är på god väg tillbaks - där har vi en hel del plustecken. På minussidan finns tex oron över Dahlins rygg - hur många matcher kommer vi att tvingas vara utan honom? Anfallet - när kommer Ofere tillbaks, och i hans frånvaro - kan Daniel Larsson och Agon få samspelet att fungera? Har backlinjen hunnit bli tillräckligt samspelt, med nya mittbacken Daniel Andersson?

Det är mycket som snurrar i huvet och det ska bli skönt att få se killarna in action idag. utifrån det man sett från övriga arenor med naturgräs lär underlaget bli ganska svårbemästrat och det blir troligtvis med "kämpa och slit" än skönspel. På med blåställen direkt alltså! Jag tror att MFF tar hem segern och jag tror det är enormt viktigt att man får en bra inledning för att få lite lugn och ro kring laget.

Malmö FF, mot segern ska vi gå. Det ska ingen jävlel ändra på.

Kahden Kerrosksen Väkeä

Detta betyder tydligen Herrskap och Tjänstefolk på finska - eller det är åtminstone den finska översättningen av namnet på den gamla underbara TV-serien: Upstairs and Downstairs. Varför sitter jag då inne med detta till synes fullkomligt onödiga vetande? Jo, Henry och jag har fått låna en DVD-box med hela serien (en himla massa avsnitt!). På kvällarna eller helgerna när vi landat i soffan och konstaterat att det bara är skräp på TV kollar vi på ett avsnitt istället. Då händer något som i alla fall vi tycker är väldigt underligt. Varje gång vi sätter igång en ny skiva gör vi de inställningar vi vill ha, dvs tex svensk textning, och ser sen ett eller ett par avsnitt. När vi sen nån dag senare ska fortsätta se kommande avsnitt så minns maskinen var vi slutat titta och börjar därifrån, men av någon anledning minns inte puckot att vi valt svenska som undertext, utan börjar glatt texta på finska: Kahden Kerroksen Väkeä. Går man in på val av undertext så är finska inte ens första val bland språken, det är svenska, så det borde inte kunna röra sig om nån förhandsinställning. Snälla, finns det nån mer intelligent varelse bland mina läsare som kan tänka sig att förklara detta för oss?

Stäng munnen!!!

Redan som barn får man lära sig att man ska stänga munnen när man tuggar. Detta verkar dock vara en lärdom som inte direkt har etsat sig fast hos många vuxna. Jag tycker verkligen att glafsande och smaskande är riktigt äckligt! Dessutom tycker jag att det är vansinnigt ohyfsat att stå och smaska nån rätt upp i ansiktet. Nu tänker kanske många att det är typiskt tonårsbeteende att stå och smaska t ex tuggummi med munnen öppen och gärna prata samtidigt. Men icke! Har haft massor av gäster, högt uppsatta medelålders herrar i slips och kostym som stått och smaskat tuggummi eller tuggat hårda karameller med öppen mun under incheckning. Igår satt en "herre", såg ut att vara i pensionsålder, bakom mig på bussen och tuggade frenetiskt sitt tuggummi med munnen vidöppen. Kanske är jag överkänslig, men jag tycker faktiskt att det hör till allmänt folkvett:

Stäng munnen när ni tuggar!!!

Ung veteran med attityd

Guillermo "Guille (Gische)" Molins är en av MFF:s veteraner trots att han bara är 21 år gammal. Har länge tyckt att han verkar vara en skön kille med go attityd och den känslan förstärktes när jag läste intervjun med honom i bilagan "Avspark" som kom tillsammans med Sydsvenskan häromdagen. Blev alldeles varm i hjärtat när jag läste en del av vad Guille säger och kände direkt ett sug att se fotboll! I förra årets U21 slutspel gjorde Guille ett fantastiskt inhopp i semifinalen och var en av de stora anledningarna till att det svenska laget vände sitt underläge. Men när det var dags att slå den avgörande straffen missade Guille, ett scenario som skulle kunna knäcka vilken ung spelare som helst men så här säger han nu om det hela:

Jag var helt förstöd över det några veckor men sen tänkte jag: här avgörs min karriär. Ska jag böla över detta resten av mitt liv eller ska jag ta nya steg? Nu är jag glad att jag tog ansvaret, och slog straffen. Där växte jag som person.

I intervjun pratar han också en del om hur han utvecklats som kantspelare. Under 2008 när Guille började bli bofast i A-laget tyckte jag att hans spel var alldeles för enahanda. Han gick alltid på utsidan om sin spelare, försökte ta sig ner till kortlinjen och slå inlägg. I början lyckades han ofta, men efter en tid hade motståndarna lärt sig detta och han miste allt oftare bollen. Just detta berättar han också själv om, hur han fått större frihet i sitt spel från tränarhåll och hur han lärt sig komma tillrätta som mittfältare och sätta sin egen prägel på spelet. Nu längtar inte längre till forwardsplatsen utan drömmer om att slå perfekta målgivande passningar.

Men det härligaste är ändå attityden. Mina favoritspelare har sällan varit finlirare, utan gärna de som smäller på lite extra när det behövs, som inte viker ner sig och som motståndarna gärna får vara lite rädda för. Nedanstående citat gör att Guille växer i mina ögon. När han berättar om hur det var att ta steget upp till A-laget menar han att det var tuffare än det var nu, vilket såklart kunde vara jobbigt för en ung spelare. Å andra sidan var de tuffare mot motståndarna också, och det tycker jag saknas idag. Jag vill känna att om jag blir nersparkad kommer Agon eller nån annan att kötta ner den som gjorde det... att man gör det för varann. Vi behöver bli lite elakare.

Hoppas på stora framgångar för denne unge man!

Mindre än en vecka kvar!

Nu börjar den allsvenska premiären närma sig och självklart snurrar den här tösens tankar nu en hel del kring Malmö FF. Hatar att tippa hur tabellen ska se ut när säsongen är slut - det är alltid en hård fight mellan hjärta och hjärna. Sen har jag också sett alltför lite av laget på försäsongen för att känna mig säker på vad jag tror, och så är det ju onekligen en speciell situation iår med så tidig start och med två hela månaders uppehåll i sommar. Supersvårt att tippa något. Men jag känner mig övertygad om att vi iår inte kommer att ha det så trögt som vi haft under några säsonger, jag tror verkligen att vi kommer att vara med och fightas där uppe i toppen. Sen hoppas jag såklart att vi ska kunna nå hela vägen, men jag vågar inte riktigt tro på det. Kanske är det de senaste årens besvikelser som satt sina spår.

Varför är jag då ändå ganska optimistisk? Det finns olika anledningar, ett par av dem är:
Rolle-Gren blir till bara Rolle: Utifrån vad jag hört av folk som befunnit sig närmare laget än jag så har Rolle vuxit en hel del sedan hans Gren försvann, han visar en helt annan pondus. Att jag inte själv var så förtjust i Gren ska väl inte spela så stor roll, men rykten gör gällande att inte heller spelarna var toppförtjusta i honom.
Erfarenhet: Vi har en ung trupp, flera av dem som redan i fjol fick ta stort ansvar är bara runt tjugo år. Unga spelare pendlar ofta mellan höga berg och djupa dalar. Nu har de samlat på sig ett års erfarenhet och bör ha mer att vissa.
Lugn: Förra säsongen var det väldigt mycket turbulens kring klubben, massor av spekulationer och krav på avgångar till höger och vänster. Nu är årsmötet avklarat, nya personer har tillkommit och förhoppnignsvis får vi nu till största delen koncentrera oss på det som är väsentligt, dvs fotboll!
Attityd: Vår nye assisterande tränare försörsöker intala spelarna att vi kan slå precis vilket lag som helst, Rolle tippar oss som allsvenska segrare på upptakten och Guille pratar i en intervju om att "Vi måste bli elakare". Det liknar den känsla och inställning som fanns förr och som för mig hänger ihop med Malmö FF. Uttryck som: "Vi mot dom", "Guld tar man silver får man" och övertygelsen innan matchstart att: "Det här tar vi!". Det är MFF!!!

Har tankar ett eget liv?

Undrar ibland varför man inte i större utsträckning kan styra sina tankar... När jag jobbar morgon går det ofta några timmar från att jag går upp tills jag äter frukost och då tänker jag inte direkt på mat och är inte hungrig. Men idag när jag inte kan äta på några timmar så kan jag inte tänka på nåt annat än frukost och kaffe och jag känner mig vansinnigt hungrig. Hade också tänkt mig att passa på att sova ut rejält idag när jag nu kunde - ja då vaknar man såklart 06.30 och det är fullkomligt omöjligt att somna om.

Mycket MFF idag tack vare Sydsvenskan och familjen

Idag spelar MFF den ista (i alla fall nu inplanerade) träningsmatchen inför säsongen 2010. Tyvärr spelas den på bortaplan, i Danmark. Hade gärna åkt och sett den, men igår var det sedan länge inplanerad 35årsfest och även om jag o sambon tog det rätt så varligt så var jag ändå inte så sugen på att ge mig iväg över sundet i förmiddags.

Men som tur är visar Sydsvenskan matchen live så jag får ju chansen att se den, om än inte live. I paus leder MFF med 1-3. Man har alltså äntligen gjort mycket mål och inte nog med det - alla tre målen kommer till på fasta situationer, något som varit en gigantisk svaghet hos MFF de senaste säsongerna. Härligt, och glädjande dessutom att Wilton inte bara gör mål utan också jobbar hårt defensivt - det är man inte bortskämd med.

Innan matchen laddade jag upp med att titta på "Mitt hjärtas Malmö", en DVD om MFF från starten till 2004. Underbar nostalgi - får tacka brorsan för lånet av DVD:n (och pappa för kopian...) Vi har kommit till avsnittet om Europacup äventyret -79 och jag ser fram emot delen om storhetstiden på 80-talet. Thern, Schwartz, Dahlin... Men nu dags för andra halvlek.

Vi har en gräsmatta!

För första gången på månader tittar en liten smula grönt fram under snön och vi fick en påminnelse om att vi faktiskt har en gräsmatta nånstans där nere. Nu när det väl börjat töa hoppas jag verkligen att våren är på gång på allvar. Antingen eller gäller - hör ni det vädergudar!!

Hoppsan!

När det börjar komma gnistor ur sladden till den bärbara datorn är det läge att byta ut den va?

Guld-Anders!

Så idag blev det som jag önskade - Anders Södergren OS guldmedaljör! Visst ska man inte glömma lagkamraterna - alla fyra gjorde precis, exakt vad de skulle idag. Men Anders är nog ändå värd det lite, lite mer än alla de andra. Såmycket har gått emot honom senaste säsongerna, han har sett medaljchanser i stafett försvinna förr på de mest underliga sätt. Men idag var det hans tur. Inatt, klockan 04.00, får han gå upp allra högst på pallen och ta emot sin guldmedalj. Härligt! Visst var man rädd på slutet att Petter Northug skulle gå ifatt Hellner. Jag har varit enormt irriterad på honom förr, när han bara glidit med, låtit alla andra göra jobbet för att sedan gå ifrån i sin makalösa spurt. Idag gjorde norrmannen ett fantastiskt jobb och var väl värd silvermedaljen. Men inte mer. Guldet är vårt! Ska man nu peta in ett litet uns av skadeglädje denna dag så kan man ju, så här på MFF:s hundraårsdag, peta in ett citat av Eric "Hövdingen" Persson: Guld det tar man, silver det får man.

Grattis på födelsedagen!

.

Idag fyller mitt älskade Malmö FF 100år!

Det firas med träningsmatch och sedan fest på Malmö IP. Matchen kommer jag att se men kommer tyvärr att missa festligheterna efteråt eftersom jag måste hem och skriva matchrapport för Himmelriket. Men det kommer nog att fortsätta firas under året så det känns rätt ok - ser verkligen fram emot att se en del av årets Tifon som säkert kommer att bli något utöver det vanliga.

Det kommer säkert också att bli en hel del nostalgi under året men vi får inte glömma nuet heller. Det har varit många år av besvikelser för MFF sedan SM guldet -04 och jag tror inte att man tål mycket mer besvikelser. Jag säger inte att det måste bli SMguld, sådant kan man självklart aldrig kräva men jag tror att det är extremt viktigt att vi i alla fall är med och krigar om det. Det ska vi vara!

2010 here we come!

.

Veckans kommentar

Medan jag själv varit hemma och fått försöka roa mig med att kolla OS på TV på kvällarna så har en del av mina kollegor på Himmelriket varit med MFF på träningsläger i Malaga. De har gjort ett väldigt bra jobb, en massa rapporter, intervjuer, bilder och underhållande Fan-TV inslag har producerats. (klicka på rubriken ovan för att komma till Himmelriket).
En favorit hittade jag en av de sista texterna (Camp Cojones - El Final):

Veckans…
… kommentar: I matchen mot Lokomotiv vänder en MFF-spelare ryggen till mot en motståndare som skjuter ett hårt skott. Rolle ilsket: ”Vänd inte röven till för du har väl inga ögon där!”

Sliten

Nu känner jag verkligen av att alla mina krafter inte är tillbaks ännu. Har precis tömt ett släp med ved, skrapat av fastfrusna flisor från släpet, skottat lite, dammsugat och diskat. Nu är jag helt slut. Men skulle aldrig orkat göra hälften av detta i början av veckan så det är ett steg på vägen.

Var ganska slut igår kväll / natt också, men då inte på grund av något jag själv åstadkommit utan såklart efter det helt otroliga skidloppet igår som resulterade i två svenska medaljer. Jag får säga som kommentatorerna - jag har aldrig sett något liknande. Alla pratade om Markus Hellner innan loppet, men den som framför allt såg till att det blev otroligt underhållande var Johan Olsson. När han stack efter skidbytet så tog jag för givet att han snabbt skulle bli inhämtad. När sen avståndet till klungan fortsatte vara ungefär detsamma väntade jag ändå på att klungan bara skulle bestämma sig och sen åka ifatt honom. Men se Olsson han jobbade på och där bak i klungan hade han Hellner och Anders Södergren som jobbade fantastiskt för honom och gjorde vad de kunde för att hålla farten nere. Anders Södergren, som efter 7 sorger och 8 bedrövelser inte hade några som helst förväntningar på sig, i synnerhet inte efter att han började tävlingen med ett fall. Ju längre loppet gick började man så smått hoppas på att Olsson kanske skulle kunna hålla så pass att han skulle kunna slås om en medalj. Men så började dom hämta in på honom när loppet närmade sig slutet och då hade jag hela tiden i bakhuvet vad de sagt så många gånger - blir man inhämtade så har man bränt sitt krut, då orkar man inte hänga med. Men Johan Olsson orkade!

Hela sista delen av loppet stod jag upp, emellanåt hoppandes, jag var för nervös för att sitta ner. När de kom mot upploppet och det såg ut som att det fanns en risk att Olsson skulle kunna bli fyra var jag så frustrerad, det hade känts så enormt orättvist. Men han bet ihop och medan Hellner spurtade fram mot sitt guld så slet Olsson till sig sitt brons. Helt underbart! Men det som nästan gjorde mig mest glad var att se Anders Södergren. Som han slet för sina lagkamrater under loppet, sen kom han in på en - för honom just nu- fantastisk 10:e plats och när han kom över mållinjen jublade han som om han själv tagit medalj. Vilken hjälte!

På slutet, under upploppet skrek jag som en tok, jag kunde bara inte hålla tillbaks det! Henry som låg och sov blev rätt arg över att bli väckt på det viset. Han förstod väl lite bättre när han såg Per Elofsson gråta så han inte kunde prata och när han hörde alla experter kommentera det som hänt. Nu sitter vi och ser reprisen - då hoppas jag att han ska förstå ännu bättre.

Detta blev nog rätt osammanhängade och rörigt men jag blir fortfarande lite adrenalinstinn när jag tänker på det.

Mera Ferry!!

Häromdan såg jag nån krönikör som gjorde sig lustig över Björn Ferry och tyckte att han kom med för mycket bortförklaringar efter spintloppet, typ på temat: Om inte om hade varit hade kärringen stångat tjuren i ändan. Så underbart att Ferry fickskriva honom på näsan, även om han självklart skiter i just den biten idag. Men nu visade han att det verkligen var så. Han var i fruktansvärt bra form häromdan, men "stoppades" av vädrets makter. Men idag fick han visa det! Som han körde och som han sköt! Innan OS har alla pratat om Helena Jonsson och om ACO men ikväll och ett tag framöver kommer snacket att kretsa kring Björn Ferry! Verkar vara en härlig kille som verkligen förtjänar den här framgången. Och så blir jag så lycklig av att se Wolfgang Pichler glädjas med sina adepter.

Snacka om slut!

"Jag var helt slut!" En mening man kläckt ur sig då och då. Efter att ha sett Markus Hellner ta sig i mål efter 15km loppet igår får man nog tänka till lite innan man använder det uttrycket igen. Den gossen hade garanterat inte ett uns av kraft kvar i sin smala lilla kropp när han föll över mållinjen. Jag hade verkligen unnat honom en medalj efter den kraftansträngingen, men killen är ung och har mängder av chanser till medaljer i framtiden.

Storm i vattenglas?

För mig får det gärna bli dödsstraff eller i alla fall upprepad pungspark för alla dopingbrott. Det uttalandet gjorde Björn Ferry på en fråga om doping i en lokaltidning. Kanske inte det bästa av ordval men jag har full förståelse för hans ilska. Det måste kännas fruktansvärt att lägga ner hela sin tillvaro på att träna och satsa fullt ut på sin idrott och så tävlar du mot folk som tar sig fram med hjälp av fusk. Det jag tycker blev lite komiskt var alla reaktioner på uttalandet. Representanter för idrottsförbund och andra kom med seriösa och upprörda kommentarer som: "Självklart kan man inte införa dödsstraff för dopning" och "Björn Ferrys resonerande är fullständigt omänskligt" osv. Ja, man måste tänka sig för när man uttalar sig i media. Men snälla människor, ni tror väl ändå inte att han menade det så bokstavligt? Blir ni också seriöst oroliga om nån ni känner säger: "Jag skrattade så jag höll på att dö"? Björn Ferry är en person som gjort sig känd för att säga precis vad han tänker, det är en stor anledning till att han blivit så populär ute i stugorna men också ett självklart intervjuobjekt vid alla skidskyttetävlingar. Visst borde Björn ha tänkt till lite mer, men att hetsa upp sig så över uttalandet känns något överdrivet. Ferrys svar på kritiken: Nej, det var kanske inte mitt smartaste uttalande, men samtidigt hoppas jag att alla förstår att jag inte menar det bokstavligen, förstår man inte det måste man ha ett fel i huvet. Han ska nog inte satsa på en karriär som diplomat när skidskyttekarriären är slut...

Nostalgi behövs ibland

Visst, man ska inte leva i det förflutna. Men när framgångarna uteblivit ett tag kan man behöva drömma sig tillbaks lite för att få uppleva den där underbara känslan. Fick i somras en DVD med Europacupfinalen -79 med MFF och trots att jag var rätt liten då och inte minns mycket kring matcherna så rös jag av välbehag när jag såg spelarna gå in på plan. Storhetstiden i slutet av 80-talet minns jag desto mer av - vilken underbar tid och vilka spelare! Blev så lycklig när jag såg denna länk som en MFF kollega lagt upp på Facebook. Jag kommer att titta på den många, många gånger! :-) Klicka på rubriken om du vill se vad jag pratar om.