fredag 18 maj 2018

Varför sova när man kan olja gångjärn...

Som bekant har vår son aldrig förstått det där med att sova. Eller, ja, det har ju faktiskt blivit bättre på senaste tiden. Ibland har jag till och med svårt att väcka honom på vardagsmornar. Men sovmorgon, alltså på riktigt sovmorgon - det händer fortfarande inte. Ska man få sova ut får man sova nån annanstans än i vårt sovrum.

Härom helgen kom Oskar in nån gång på natten, jag minns inte riktigt när, och kallade på Henry. Han hade fastnat med armen i sladden på vägglampan och den hade lossnat. Eller nåt sånt. Jag lyssnade inte jättenoga utan drog nytta av att det faktiskt var PAPPA han kallade på.

Runt femsnåret kom han in (ja på en helg) och tyckte att det var så ljust att det måste vara morgon. Henry sa till honom att han fick vänta med att gå upp och lägga sig o läsa en bok eller tidning eller nåt. Efter en stund hörde vi honom gå upp och öppna dörren till toa. Sen började det gnissla en massa. Och det slutade inte på rätt länge. Sen kom Oskar in igen och knuffade på Henry:
O: Pappa, toadörren gnisslar
H: Ja, jag hörde det
O: Men pappa har du nån olja?

Nej, Henry gick inte upp och oljade dörren klockan 05. Nu är det sent på fredag kväll och jag ska snart gå och lägga mig. I gillestugan ;-)


torsdag 5 april 2018

Kanske lite för förtjust...

Att det är brandkår som gäller för Oskar är ju inte direkt någon hemlighet: Men nu finns det även en annan favorit: Vägens hjältar!

Detta TV-program om dem som arbetar i Stockholmstrafiken och hjälper till vid olyckor och andra trafikproblem har verkligen fastnat hos Oskar. Vi har flera avsnitt inspelade och han skulle kunna se dom hur många gånger som helst. Men kanske har han blivit lite för förtjust...

När Oskar och Henry skulle köra ut till svärföräldrarna så var det snö på vägarna. Oskar började hetsa Henry, kom igen pappa, kör och sladda i snön. Nej, sa Henry till honom, det kan man inte göra, då skulle vi kunna köra i diket. Oskars svar:

Strunt i det pappa då ringer vi bara till assisstanskåren!

onsdag 21 mars 2018

Denna cupajävel...

Med tanke på MFF:s framgångar under 2000-talet är det här med cupen verkligen helt sjukt. Senast vi vann cupen var alltså 1989. När jag var 17 år gammal och inte visste ett skit om livet. Nu är jag närmare att vara en tant. 

Det känns som att vi försökt hantera detta på alla tänkbara sätt. Ignorera, hoppas, våndas...

Oundvikligen går tankarna till finalen på Stadion 2016 mot Häcken. Det var då min rädsla för jinx växte sig onaturligt stark, helt mot mitt egentligen väldigt logiska sinnelag. För där och då gjorde jag det jag nästan aldrig gör: Vid nån tidpunkt tog jag ut det i förskott. Jag var övertygad om att vi skulle ta hem det. Att jag äntligen skulle få uppleva ett cupguld igen. Men vi vet ju alla hur det gick efter allt kastande mellan hopp och förtvivlan. 

Nu är vi i final igen. Jag ska inte sticka under stol med att jag blev grymt besviken av lottningen. För alla MFF:ares skull men av rent egoistiska skäl mycket för min skull. 

Vi hade pratat om att åka upp tillsammans maken och jag och ha en "weekend" i huvudstan. Men jag tvekar lite när det gäller att blanda ihop mitt "MFF-jag" med mitt "hustru-jag". Och OM, jag säger bara OM vi ÄNTLIGEN skulle ta hem guldet vill jag fira med min MFF-familj. Och det är min make måttligt intresserad av. Men samtidigt: Ett långt dygn med tågresa, fest, match, förhoppningsvis fest och så tågresa hem - jag är rädd att det är mer än vad jag fixar i dagsläget. (Och ja, såklart samma läge vid en eventuell förlust). Men samtidigt, att inte vara på plats OM vi skulle ta det första guldet sedan 1989 känns ju också helt otänkbart. 

Istället för att vara peppande och inspirerande med cupfinal känns det just precis nu vara jobbigt. Det är skrämmande så mycket ens hjärna och ork påverkas av utmattningssyndrom. Och jag kan ännu en gång konstatera att även om jag inte är sjukskriven längre så är jag inte frisk än.

Jag hoppas att en natts sömn ska få mig att landa i vad jag ska göra. Och oavsett vad jag landar i för mig: 

Guldet ska him till Malmö igen! 



lördag 17 februari 2018

Mycket tankar i litet huvud

Ett område där jag hoppas att Oskar inte ska ta efter mig så är det min gräsliga ovana att grubbla över precis allt som hänt, som händer nu och som kanske kommer att hända.

Man märker att det ofta snurrar enormt mycket i det där lilla fina huvudet, men jag hoppas att det bara är lite typiskt en sexåring och inte  något han fått från mig. 

Igår kväll var vi själva hemma och Oskar satt, som vanligt, och lekte med brandkårslego. Han älskar LEGO men är helt tokig i allt som har med brandmän att göra. Brandman Sam är favoritprogrammet på TV, han pratar fortfarande om när han fick besöka brandstationen för flera år sedan och han har länge sagt att han ska bli brandman när han blir stor. 

Nu satt han där på mattan med en brandbil i handen och såg lite ledsen ut. Jag frågade vad det var och han sa med lite darr på rösten: "Jag tänker så mycket mamma och... nu vet jag inte om jag vill bli brandman". Jag försökte att inte le och förklarade att det är helt okej att ändra sig och att man inte behöver veta vad man vill bli när man är sex år. 

"Nej men, jag tänker hela tiden", sa han. "Jag pratade med M" (deltidsbrandman som jobbar på fritids) "och han sa att jag kunde bli han som kör brandbilen. Men tänk om jag inte kan köra bra, Tänk om jag kör konstigt och det går fel när vi ska rädda nån". 

Jag tog upp honom i knät. Berättade att om han ska köra bil, och brandbil, så kommer han att få lära sig. Men sa också att han ju hinner fundera många gånger över vad han vill bli, det dröjer ju länge tills han blir vuxen. "Jo, men... alla jobb är ju så farliga", menade han. De jobb han funderat över hittills är brandman och polis, så jag förstår ju vad han menar. Så jag påminde honom att han ju sett mitt kontor och att det väl inte verkade så farligt. 

Vi pratade en stund till, han släppte det och gick ner på golvet igen och lekte med brandbilar. 

Jag är glad över att han berättade om sina tankar för mig. Samtidigt oroar jag mig såklart över alla de tankar han kanske inte berättar. För det är tydligt att det kan få plats väldigt mycket tankar i ett litet huvud... 

torsdag 15 februari 2018

Att höra fel och missförstå

I morse fick jag och Oskar varsin liten present av Henry, Oskar en hjärtformad ask med gelehjärtan och jag tub med flera rullar av godis jag verkligen gillar, Lakrisal. Perfekta små presenter denna dag!
Generös som han är bjöd Oskar såklart på ett geléhjärta. Han frågade vad min present var, jag svarade att det var lakrits. 
O: Mamma, jag vill inte smaka på din. 
Jag: Okej, varför inte det? 
O: Nej, jag gillar inte räkor.
Jag: Vad menar du? Jag förstår inte? Räkor?
O: Nej! Jag sa fel! Jag menar lax. Jag gillar inte lax. Så jag vill inte smaka din present...

onsdag 23 december 2015

Avdelning: Jag kan nog inte hjälpa dig med det
Vi sitter vid frukostbordet första morgonen efter semestern, dvs lite tidigare än vi varit uppe på ett bra tag
Oskar: Mamma det är mörkt ute
Jag: Ja det börjar bli höst
Oskar: Men mamma, jag vill att ljuset ska vara tänt

Avdelning överflödig information gånger två
Oskar ropar på mig och jag svarar honom bakom den stängda dörren att jag är på toa. Oskar stormar in på toan.
Oskar: Mamma, pappa pratar i telefon med farmor!
Jag: Wow, så spännande.
Han rusar ut.
Jag: Kan du stänga dörren
Oskar: Du vill vara ifred?
Jag: Ja
Oskar stänger dörren, rusar ut och ropar efter Henry.
Oskar: Pappa! Pappa!
Henry: Ja vad är det
Oskar: Mamma vill vara ifred på toan.

Avdelning onödig information igen 
Oskar: Mamma, jag är kissinödig
Jag: Men gå på toa då 
Oskar: Jag ÄR på toa!
Jag: Men då kan du sätta dig och kissa 
Oskar: Jag ÄR och kissar! 

Avdelning bara för grabbar
Oskar och Henry leker på Oskars rum. Jag kommer upp och leker med dom en stund.
Oskar: Mamma du kan gå nu.
Jag: Vill du bli av med mig?
Oskar: Mmmm

Avdelning dumma frågor får dumma svar
Barnen på dagis håller på att studera ägg på olika sätt och de har bland annat ägg i en äggkläckningsmaskin vilket vi pratade om vid frukostbordet.
Jag: Är det spännande?
Oskar: Jaaa
Jag: Vad tror du kommer ut ur ägget då?
Oskar: Ehhh... Ett ägg!

Avdelning barn tar allt ordagrant
Oskar ligger på tvären i fåtöljen. Jag vill att han ska sitta ordentligt.
Jag (irriterat): Hur sitter du egentligen?
Oskar (glatt): Så här!!

Avdelning logiskt
Vi pratar om vad vi äter till frukost. Jag pekar på juicepaketet som har fina bilder av färsk frukt
Jag: Vad tror du där är i juicen?
Oskar: Ananas, apelsin och löv
(Japp, för att få det att se färskt och fräscht ut fanns det med blad från apelsinerna på bilden)

Samtal med 4,5-åring

Nu när Oskar börjar få lite koll på det där med tomten så tänkte jag att jag skulle införa en ny tradition härhemma, nämligen att ställa fram kakor och mjölk till tomten till när han lämnar klappen Oskar får på julaftonsmorgon. Jag tänkte försöka  förklara detta för Oskar men det blev (som vanligt?) ett något förvirrat och osammanhängade samtal.

Jag: Vet du, inatt kommer Tomten hit och lämnar paket till dig. När han är så snäll mot dig kan vi ju vara snälla mot honom.
Oskar: Jag är snäll, han kommer med paket till mig.
Jag: Jag vet, men då kan vi ju vara snälla mot honom, jag tänkte vi kunde ställa fram lite mjölk och kakor till honom.
Oskar: Jag gillar inte mjölk.
Jag: Nej men tomten gillar mjölk, så han kan få mjölk och kakor.
Oskar: Får inte jag nåt?
Jag: Han kommer mitt i natten och då sover ju du.
Oskar: Lägger han paketet i min säng när jag sover?
Jag: Nej, han lägger paketet i den stora strumpan vid öppna spisen
Oskar: Lägger han paket i en strumpa? Det var inte coolt.
Jag: Nej, det är kanske inte coolt men det är där han lämnar det.
Oskar: (gör ett grymtande ljud) Mamma, grisar kan inte prata. Men dom gillar lera.

Där nånstans gav jag upp...
Men är rätt säker på att när det väl är dags så blir det rätt kul att ställa fram mjölken och kakorna ändå. Och Oskar kan säkert få stjäla en han också.
 

fredag 14 augusti 2015

Normal? Not so much...

Det finns många tydliga tecken på att jag inte är helt normal, åtminstone enligt dom som inte är speciellt fotbollsintresserade.


Att ställa klockan på strax innan klockan 01 för att se en match i MLS är helt säkert ett sådant. Särskilt med tanke på att det just nu är fullt upp med MFF matcher i Allsvenskan och i CL-kvalet.


Men å andra sidan - varför vara normal?


#sämpa  ;-)



måndag 27 juli 2015

Nej tack? Varför funkar inte det?

Jag avskyr verkligen försäljningssamtal! Jag har gått med i Nix-registret men det räcker ju tyvärr inte, alldeles för många företag har rätt att ringa ändå. Jag är så trött på alla inställsamma röster (Hej Åsa, vad trevligt att prata med dig, hoppas allt är bra med dig. Nej, jag är trött, har precis bråkat med min 4åring och hatar telefonförsäljning. Hur är det själv). Jag är trött på alla fåniga låtsasfrågor (Är det Åsa jag pratar med? Nej, jag svarade hej det är Åsa bara på skoj). Jag är trött på alla lögner som är så uppenbara (Du får den här gratis av oss. Det enda du förbinder dig till är det här som kostar 10 ggr så mycket som det du får gratis). Jag är så trött på att ett Nej tack inte räknas, att man ska behöva säga det 10 gånger, ungefär som när man hanterar en 4åring, eller att man ska behöva bli arg för att lyckas avsluta samtalet.

Häromdagen ringde de från ett bokförlag som jag tydligen har varit kund hos någon gång fast jag inte har något minne av det. Det slutade, såklart, med att jag var uppe i varv och irriterad. Kvinnan som ringde hade väldigt trevlig röst.
Hon sa (surprise surprise): Bara så du vet så ringer jag inte för att sälja någonting alls, så det kan du känna dig trygg med, det lovar jag.
Jaha sa jag och tänkte: är det inte ett vinstdrivande företag du kommer från?
Nej, för att du varit en så bra kund så vill vi tacka dig genom att ge dig boken bla bla bla som handlar om bla bla bla, en jättebra bok har du läst den?
Nej, sa jag och började såklart fundera på vad haken var. Ofta är det ju att man får betala frakt och nånting mer.
Ja, och vi bjuder på alltihop här även frakten, fortsatte hon. Sen vill vi ju såklart också sälja in oss till dig för framtiden (no shit) så därför skickar vi med lite informationsmaterial och en katalog med en massa av våra produkter (här sa hon något mer ganska otydligt som jag missade, och det var en väsentlig del visade det sig snart). Så jag vill bara kolla att vi har rätt adress till dig så vi kan skicka det.
Tack så mycket, men jag vill nog ändå hoppa över det, sa jag. Det brukar ju alltid sluta med att man måste göra något, köpa eller säga upp och jag orkar inte riktigt hålla på med det.
Nejdå, men så är det inte, det enda du behöver göra är alltså att beställa 3 produkter ur katalogen vi skickar med. (Det var den biten jag missade)
Men om jag inte vill beställa något då?
Varför skulle du inte vilja det, du bestämmer ju helt själv vad du vill beställa och när?
Jo men jag måste beställa 3 produkter, eller hur?
Ja, men du behöver inte göra det nu, du kan göra det precis när du vill.
Men nu hinner jag i stort sett aldrig läsa och om jag känner för att köpa en bok nån gång så gör jag det varifrån jag vill och när andan faller på, jag vill inte vara bunden till er. Förresten sa inte du att du inte skulle sälja något?
Ja, men det gör jag ju inte. Vi ger dig en bok.
Men jag måste ju beställa varor från er om jag tackar ja till gratisboken? Fast du lovade att du inte skulle sälja något?
Jo, men du bestämmer ju själv om och vad du vill beställa!!

Här förklarade jag att vi uppenbarligen har väldigt olika syn på vad det är att sälja och jag tackade återigen nej till gratiserbjudandet och bad att få avsluta samtalet. Vilket gick bra, jag tror att det framgick väldigt tydligt att inget skulle säljas till mig.

Inför dom ett total-NIX-register så blir jag först med att registrera mig, jag lovar!!


Egentid eller Egotid?

Det finns otaliga artiklar och blogginlägg där författarna förfasar sig över hemska kvinnor, eller rättare sagt hemska mammor som jag. Såna mammor som säger sig behöva och faktiskt också ser till att få egentid. Detta lilla ord som i deras ögon tydligen är ett skällsord som egentligen betyder EGOtid.

Vi som tycker att vi behöver lite egentid då och då är nämligen endast totalt egoistiska och bryr oss bara om våra egna behov och struntar i våra barns behov. Visst finns det säkert fall där det här stämmer men för min egen del kan jag bara säga att det är bullshit!

Men visst, om det faktum att jag tycker det har varit jätteskönt att ha en eftermiddag och kväll för mig själv idag gör mig till en egoist så kalla mig det då. Om det är egoistiskt att gå på massage, att njuta av att en kväll få sitta i lugn och ro i soffan, läsa tidningen, kolla på vilka TV-program man känner för, få käka lite godis och bär utan att behöva smussla eller vänta till efter lillkillens läggdags, och kunna sitta vid datorn så här, utan att behöva prata med någon eller ta hänsyn till någon: Ja då är jag egoistisk.

Att jag var trött och lättirriterad igår kväll och bara ville vara ifred medan jag redan nu känner mig mer avslappnad och ser fram emot att få träffa mina karlar imorgon - det försvarar ju inte mitt beteende eller hur? Egentid är EGOtid. Punkt.

Att jag sen dessutom idag bokat biljett till ännu en fotbollsmatch till mig själv - ja, där spårar det ju ur fullkomligt eller hur? Att det får mig att må bra? Phh, who cares? Vem har sagt att jag ska må bra, jag är ju mamma, då ska jag inte fokusera på mig.

Skärpning Åsa, verkligen, skärpning!